onsdag 18 maj 2011

Kulturtanter och velourpappor, när kläderna blir ett medel att håna något hotfullt

Många har synpunkter på det där med kulturtanterna jag skrev om igår, det är kulturtantsbegreppet jag tar upp, inte tantbegreppet, det kan vi återkomma till en annan dag!
Jag kommer osökt att tänka på en annan förlöjligad grupp: Velourpapporna! Minns ni? Gud vad de hånades i media dessa pappor på sjuttiotalet som ville ta trevande steg mot en jämställd papparoll men inte hade några förebilder. Så hotfullt det var för etablissemanget. Så de förlöjligades, hånades. Hur skulle hånet bita bäst på dessa pappor som bröt mot mansrollen? Jo man buntade ihop dem och kallade dem velourpappor och pekade finger och skrattade. Jag fattade det aldrig. Det var väl underbart med dessa män som på många sätt ville bryta med den mansroll jag avskyr? Jag skulle vilja höra någon velourman träda fram idag och berätta hur hånet påverkade honom. En del kanske inte brydde sig, andra orkade inte med att bli så hånade,.
Så velourpappor och kulturtanter, när något är hotfullt så buntas man ihop, förlöjligas gärna med klädedräktens hjälp och vips är det inte så hotfullt längre för det är ju något man kan skratta åt...
Något som är avsexualiserat också...
Då är det ju inte hotfullt? Så funderar jag...

5 kommentarer:

Marina sa...

Har precis hittat din blogg - jättekul läsning, kommer definitivt tillbaka!
/Marina

Johanna Wistrand sa...

Så sant som det är sagt!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Hej Marina! Välkommen tillbaka :)

Johanna, spännande tema hur en grupp kan förlöjligas genom att man hånar kläder och utseende! Förminskar dem.

lisa sa...

Det är ett fult grepp att skjuta in sig på kläder och utseende för att kunna håna någon - jag håller med. Men vill inflika att medier också har ett ansvar då de reproducerar " nidbilden" av velourpappan. Ett bra exempel är artikeln i AB om Zanyar Adami som ifrågasätter mansrollen och vill ha en ny mansrörelse för jämställdhet. Han tar upp saker som mäns våld mot andra män, det outtalade kravet att männen fortfarande ska vara familjeförsörjare och att det fortfarande lever kvar attityder om att män inte ska prata om känslor. Självklart bildsätts artikeln med en annan man, iförd bruna plyschbyxor, orange skjorta och blå yllesockor som ligger och myser med ett barn på en soffa. Det känns så billigt och onödigt, och bidrar bara till fördomar om att det enbart är en viss sorts, väldigt alternativa män med en mycket speciell klädstil som problematiserar dagens mansroll eller som vill dela ansvaret för hem och barn lika. Idag, 2012 kan en man som tar halva föräldraledigheten och vill se genuspedagoger på dagis lika gärna ha kostym eller Canada Goosejacka, precis som en miljöaktivist inte nödvändigtvis behöver ha växtfärgade kläder och hennahår.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Lisa du har så rätt. Det är förfärligt vad schablonmässigt de gamla bilderna av pappor i velour används - så nedvärderande trots att de papporna faktiskt var pionjärer. Jag är så sorgsen över hur sakta allting går. Jag var så förhoppningsfull på sjuttiotalet när de första papporna började ta ut ledighet Men idag ser jag en backlash jag aldrig trott skulle komma. Ändå blir jag glad när jag promenerar på söder och ser alla dessa fina pappor av olika sort som så ansvarsfullt och självklart tar hand om sina barn... Man får inte ge upp.