Min pappa var av den bestämda uppfattningen att nedstämdhet fördrivs bäst med en promenad eller annan fysisk aktivitet. Jag tycker nog lite likadant - när min kropp rör sig, flyttar jag fokus från deppighet och dess orsaker till känslan av att jag i alla fall gör något. Jag var inte precis glad när jag drog in till stan igår. En känsla av maktlöshet och sorg och vad tjänar det till grep tag i mig. Det händer inte så ofta men nu blev det så, jag åkte in för att muntra upp mig. Hittade jag på något kul? Nja... igår kväll kanske inte så många skulle tycka att jag direkt roade mig. Jag vände upp och ner på hela det sommarstökiga hemmet. Skurade badrummet. Gjorde kassar med saker att kasta och gick till grovsoporna, fejade och fixade mig trött och nöjd. Sov som en stock. Vaknade mycket gladare, Du skulle ha varit nöjd med mig, Pappa!
Idag blev det vitt vin och en näve rökta räkor på Urban Deli innan jag åkte ut till ön igen, betydligt gladare.
1 kommentar:
Eva jag känner så väl igen mig. Känslan av att om vi gör något bra så tar vi bort lite av det dåliga.
Vi har beställt och planerat för att få en del av köket att bli funktionellt igen. Nu är allt 25-30 år gammalt och rasar ihop inför våra ögon.
Fokus blir något bra och då lyfter en del av det tunga från axlarna.
Skicka en kommentar