lördag 15 oktober 2011

Jag, en lejoninna som beskyddar mina barn

Det ligger en mycket liten människa intill mig i sängen. Mitt lilla barnbarn sover över. Så liten, så värnlös. Ändå en lite person med helt egen karaktär. En personlighet helt unik och speciell som jag anser att alla barn är, men till just detta barn har jag en sådan närhet. Jag vill inget hellre än skydda honom, hålla honom nära. Det är lika starkt som de känslor jag hade för mina barn. Lejoninnekänslan kanske, jag känner att skulle någon hota mitt barn då slår jag tillbaka. Det är en kärlek som är så ursprunglig, så stark och med sådana beskyddarinstinkter att jag ibland själv nästan förvånas, men bara nästan. Den dag jag fick mina barn, det var den dagen jag insåg att djupt inom mig finns en lejoninna.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det var oförutsägbart hur annorlunda och mycket rikare livet med barn skulle bli.
MM.

Annika Estassy sa...

Och jag är en tigermamma! :)

Pia sa...

Precis så känner jag också Eva!
Och känslan är nästan starkare för barnbarnen, bara för att jag inte har dem hos mig hela tiden!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

MM, kan bara instämma. Ingenting blir sig likt - på ett positivt sätt.

Annika, välkommen i djurfamiljen!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Pia, så är det. Och vad härligt det är att det finns bara mer och mer kärlek att ge för varje barn och barnbarn:)