Men nu får du sluta gnälla! säger Ellen till mig när jag suckar över tryckerivedermödor. Gör något i stället. Det där gnället tar bara din energi.
Oj vad jag skämdes. Jag som avskyr gnäll. Sitter jag här och gnäller...undrade jag.
Jo det var nog sant. och jag kände hur gnället liksom kröp in i mig, handlingsförlamade mig. Som ett surt och bittert gift tog det över min energi. Jag var inte ens rak i ryggen längre utan krummade kring motgångar.
Nu har jag sovit på saken. Ilska över klantighet känner jag fortfarande men jag har också 1000 idéer på vad man kan göra.
Så nu ska jag göra det.
2 kommentarer:
Du, det är inte gnäll när man är upprörd över att någon inte sköter ett åtagande, bryter ett kontrakt och sabbar ens jobb! Det är synnerligen berättigade reaktioner att bli arg, besviken och till och med lite uppgiven, i alla fall en liten stund.
Tack för de orden Karin, men hellre förbannad än gnällig:)
Skicka en kommentar