måndag 26 mars 2012

Sentimental vid åsynen av en bortsorterad morgonrock

Ett plötsligt minne fladdrade förbi. Dotter E hade sorterat bort plagg ur sin garderob och bland alla saker såg jag hennes gamla Pelle Vävare-morgonrock. Kände ett besynnerligt hugg i bröstet. Vi hade just haft familjemiddag, sedan skiljdes vi åt för att åka till alla våra respektive nutida hem. I mitt minne fanns bilden av en familj med tre barn i ett dragigt men underbart hus i Enskede. För att hålla värmen hade vi alla min mammas stickade sockor på fötterna - och vi hade alla varsin Pelle Vävares morgonrock. Dom var dyra - men barnen fick i julklapp och vi föräldrar  gav varandra i present. Jag har kvar min rock även om den är för varm för min moderna lägenhet. Det är min andra rock.  Jag slet ut en innan familjen skingrades, barnens pappa likaså, så länge var vi gifta.
Ibland blir man oväntat sentimental. Jag blev det ikväll vid åsynen av en bortsorterad morgonrock. Tänkte på den familj vi var en gång. Vi är fortfarande en kärleksfull familj, men allt är på ett annat sätt.

5 kommentarer:

Marina sa...

Ibland kan små detaljer framkalla väldigt mycket känslor, speciellt när det handlar om gamla minnesbilder.

Cecilia N sa...

Man kan rent av börja sjunga ...

http://www.youtube.com/watch?v=UqyYqq2aryY

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Marina, så är det, en liten detalj som kastar en huvudstupa tillbaka i en annan förlorad verklighet!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Cecilia, vilken underbar association! Och tänka sig att la Bohème är den opera som alltid får mig att gråta, dessutom, eftersom mina föräldrar älskade den så.

Cecilia N sa...

Jamen man storbölar väl alltid när han så förtvivlat sjunger MIMI! på slutet?

Hur skulle man kunna låta bli, liksom?