https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 30 juni 2012

Den lille framför det stora havet


Milton ser ut över havet han älskar att bada i. Hans tvååriga logik börjar förstå att andra regler gäller på semester, man får till exempel glass varje dag, inte bara på lördagar. Efter siestan samlar vi snäckor på stranden i två små burkar, den ena ska faster Elin få, den andra faster Ellen. Annars ligger vi i den barnvänliga poolen där han skuttar omkring. Hans föräldrar var på bröllop igår (inte sitt eget!) och gick iväg i vackra kläder medan vi sakta flöt omkring i poolen och trivdes. Så det är underbart.
Men det som inte är underbart är arkitekturen här i La Manga de la Mar som skulle ge vilken arkitekt som helst migrän. Den vackra udden är helt förstörd av stora betongklossar till hus, de ser helt döda ut och de dödar all utsikt och atmosfär. Påminner om en sovjetisk betongförort på sextiotalet.
Hur kan man få förstöra vacker natur såhär? Överallt finns skyltar om att hyra eller köpa, krisen märks.
Men vem kommer att vilja köpa i dessa skräckhus? Som tur är hittade ML till oss små fina låga spanska hus, en idyll nära havet men omgiven av betongklossar. 35 grader. Jag tycker om det. Sol och varmt vatten. Men snart är jag hemma igen.
På ön som är bäst ändå.

tisdag 26 juni 2012

Ett packarproffs blir jag aldrig

Jag har aldrig åkt iväg med för lite kläder. Det är ett som är sant. Nu är jag där igen, det finns så mycket som kan vara bra att ha... eller som är vackert och som jag vill använda.
Men vad behöver man i 30 grader och sol mer än några sidenbyxor och dito skjortor, baddräkter och en lång fin klänning att ha på kvällen. En sjal förstås, extraskor och en sarong.... Och en necessär som jag försöker att inte fylla! Och böcker. Och min iPad... Ett manus?
Att jag aldrig lär mig. Jag har ändå rest så mycket, men något packarproffs blir jag aldrig.
Hur gör du?

måndag 25 juni 2012

Elise, vår ställföreträdande hämnerska

"Vilken fantastisk bok. Spännande, rolig, nervkittlande och underhållande."
 Så skriver Eva Birgitta Sundin  till Förlag 404 om  Förfärande är var Ängel
Förfärande är var ängel
Hittills har det framför allt varit kvinnor som verkligen tycker om boken och i den känner igen den värld vi lever i. En del män verkar bli hotade av att vi låter en kvinna iscensätta hämndaktioner mot män som förnedrar, plågar och förföljer kvinnor. Som om det var män vi ville sätta i stupstocken - när det i själva verket bara är de onda förövarna vi vill åt.

Men många kvinnor (och också en del män) som inpå sina bara kroppar känner av det våld och förtryck många kvinnor utsätts för, gillar en ställföreträdande hämnerska som gör det de själva inte gör även om de också ibland drömmer om att ge igen...
Elise är vår ställföreträdande hämnerska

söndag 24 juni 2012

Nu har vi inlett sommaren


Och så är midsommar över för denna gång. En glad solig midsommar med sill, dans kring midsommarstången, familj och många glada skratt och marängtårta med färska svenska jordgubbar. Många myggbett också och en och annan regnskur - alltså precis som det ska vara. Och visst glömde vi de nya kuddarna ute i trädgårdsmöbeln så de blev blöta i regnet som oväntat (?) kom under natten.
Idag är det annandag midsommar, som någon sa. Silverö plockar ner flaggspelet och björkarna för i år.
Jag har lämnat ön för stan och åker snart iväg en vecka.
Hoppas ni alla haft en fin kärleksfull och innehållsrik midsommar.
En bra inledning på sommaren. Som nu kommer med sol och värme.

lördag 23 juni 2012

Bjuder på glada skratt - men bilden får ni inte se än

Ser jag inte trots allt en liten sjömansbyxa, sa min mamma alltid förhoppningsfullt hur molnigt det än var. Det var absolut hennes livshållning, ständigt en ljus och optimistisk livssyn. Även jag spanar mot skyn denna regniga midsommardag och hoppas på regnuppehåll. Vi ska ju grilla så snälla vädrets makter.... Annars har hela familjen vridit sig i skrattkramper över en bildserie sonen tog när vi lekte raketen på midsommarplatsen. En kul lek, tyckte jag och Milton och föga insåg jag att den kvinna i svepande röd klänning med blomsterkrans på huvudet (jag nämligen) mest ser ut som en kvinna som tillber högre makter, kastar armarna mot skyn i något slags extas... det är sektvarning över den bilden men det är bara jag som leker - men oj vilka roliga bilder. Jag bjuder på de glada skratten - men besparar er bilderna. Fortsatt glad midsommar från mig på ön!

onsdag 20 juni 2012

Ingen midsommar utan chilensk korv

Ingen midsommar utan chilenska korvar. Vi köper dem i Hötorgshallen och äter dem just bara på midsommar - de är så delikata! Vi köper dem alltid hos latinamerikanerna i hallen.
Sill och färskpotatis måste jag annars ha på midsommarbordet.
"Det är en dödssynd att servera kall potatis", manade Paul, TV-kock. "Ställ fram hela grytan på bordet med potatisarna i det kokande, inte avhällda, vattnet", tyckte han.
Gör ni så?
Sill och grill, jordgubbar och maränggtårta. Mycket mer behövs inte. Eller vad behöver du?
 Det viktiga är ju det  trivsamma sällskapet, att vara tillsammans.

tisdag 19 juni 2012

Röda Korsets nya Vintage-butik med kvarglömda kläder

Idag fyndade jag en sommarklänning på Röda Korsets nya Vintage på Hornsgatan i Stockholm där de säljer  prylar folk har glömt på krogen och inte frågat efter sedan. De samarbetar med Stureplansgruppen och Grand Hotell. Jag tänkte kolla efter en blå vinterkappa från Vietnam som en dotter glömde en sen natt på krogen - men det var inte säsong för vinterkläder. Däremot mycket fräscha och billiga sommarkläder.
Jag handlade på loppisar när barnen var små, ofta! Alltför ofta, tyckte något av barnen som längtade efter nytt. Nu handlar jag igen på loppisar. (men tvättar direkt jag kommer hem hur fräscht det än är). Underbart bra och billigt. En klänning från Esprit för en hundring, helt i nyskick - det är bra. Kanske är den på gränsen till för urringad, får nog sy dit en sidenbit... men det är okej!
Leve loppisarna, motsatsen till köp och släng.

måndag 18 juni 2012

Mer sommar än slit i fokus

Idag är sista rycket inför midsommar. Jag känner hur krafterna sinar och fokus är mer sommar än slit.
Men idag ska Annica och jag slutjustera ett manus vi skrivit på under något år. En spänningsroman med namnet Nog.
Vi hoppas bli färdiga idag med den så att vårt manus kan skickas in till förlag för bedömning.
Håll tummarna för att den rätta ska tycka att vårt manus är viktigt och spännande, en nutidshistoria med driv och såriga kanter.

söndag 17 juni 2012

Varför gräma sig över det man missar i stället för att njuta av det man gör?

Jag tränar mig varje dag i att inte vara missnöjd. Som idag. Kerstin och jag skulle på efterlängtad resa till ön. Men ihållande regn hindrade oss. I stället åt vi lunch och pratade. När hon rest tillbaka till Jämtland - då kom solen. Jag har just tagit en promenad längs kajen i solen. På vägen hem var Akademibokhandeln öppen och jag fick äntligen köpa Jellicoe Road som jag längtar så efter att läsa. Nu är jag hemma. Himlen 'är blå. Visst kunde jag ha varit ute på ön i grönskan men detta är också bra.
Varför gräma sig över det man missar i stället för att njuta av det man gör?

Vi är familj, starka band av vänskap och kärlek förenar oss

Regnet öser ner, vi som skulle ta morgonbåten till ön, Kerstin och jag! Nu sitter jag här och väntar på bättre väder och tänker att det kanske är väldig tur att vi ska till Spanien en vecka, Miltonfamiljen och jag, så vi får lite sol!

Kerstin är min bror Peters första fru. Hon är mamma till Matilda som jag var på tjugofemårsfest hos igår. Min bror är inte pappa till Matilda och hennes syster Maryeme, två fantastiska tjejer som jag dock absolut känner mig som moster till! Känslan är det viktiga.
På festen var också Linnea, dotter till min bror P i hans andra äktenskap. Hon känner sig som syster till Matilda och Maryeme även om hon inte formellt är det.
Linnea, Matilda och Maryeme har tre halvsystrar som är gemensamma: Sara och Moa, mina brorsdöttrar (Kerstin och Peters gemensamma barn)! Hänger ni med? Underbart med våra nya utvidgade familjer. Igår var Pape och Aida ockå med, Matildas och Maryemes syskon som inte  är släkt med Linnea eller mig men som absolut känns som familj.
Den gamla strikta kärnfamiljen känns avlägsen, leve den nya familjen med alla dess förgreningar! Familjebanden är starka, vi gillar varandra. Vi är familj i ordets mest positiva bemärkelse, förenade i vänskap och kärlek.
På bilden från 1990 i Offerdal kusinerna Maryeme, Ellen och Matilda.

lördag 16 juni 2012

Colette - en urmoder som än idag kan skrämma en hel del gubbs

Stil i P1 är ett intelligent och folkbildande program som alltid ger mig lust att ta reda på ännu mer i det ämne de tar upp - det är sann folkbildaranda det.
Idag har jag lyssnat på ett program om den franska författaren Colette, den första moderna kvinnan - och jag grips av en otrolig lust att ha Colette som sommarläsning. Så här beskriver Stil henne: "Hon skulle antagligen skrämma en hel del gubbs idag också. Kanske kan man kalla Colette en sorts urmoder till den sexuellt utlevande Erica Jong och den dagboksskrivande Bridget Jones – Colette använde ofta sig själv i berättelser, eller snarare – hon tog avstamp i sig själv för att berätta något djupt allmängiltigt."
Lyssna på programmet och läs mer här Ni kommer då att förstå mig! Vilken oupphörligen fascinerande kvinna - i sina första romaner skapade hon kanske den första litterära tonåringen, menar Stil. Hennes roman Chéri har filmats många gånger. Colette levde sitt liv och skrev om det i sina erotiska  romaner. "Colette var en framsynt och modern kvinna som fritt och obekymrat pendlade mellan konst och kommers, högt och lågt innan det blev allmängods. Hon vann läsare och beundrare i alla läger. Hela det franska folket visste vem denna kvinna med vass tunga, krusat rött hår och nyfikna kattögon, inramade av svart kajal, var."
Visst har jag läst henne - även om det var länge sen - nu måste jag leta Colette i mitt franska bibliotek. Hon får bli min sommarläsning vid sidan av Maupassant och Balzac.

torsdag 14 juni 2012

Nu har jag blivit seriefigur


Nu har jag blivit en seriefigur, det är väl något alla drömmer om ibland? Jag är seriefigur i en intervjubok om kvinnor i ABF: Alltid på plats alltid på språng, som Carl-Michael Edenborg och Loka Kanarp gjort inför ABFs 100-årsjubileum. Det var Anne Stringberg, ansvarig för firandet, som tröttnade på att det alltid är män som lyfts fram i ABF trots att folkbildningen i sanning bärs upp av kvinnor. Varför inte en serieintervjubok, tänkte hon och gav CM och Loka i uppdrag att intervjua ett tjugotal kvinnor. Däribland mig. Det är hårda ord om bristen på jämställdhet i ABF i boken. Många vittnesmål om slitet i folkbildningens tjänst och om hur många män tog åt sig äran och chefsposterna. Tuff bok att fira med, tycker jag som tveklöst också bidrar med skarp kritik.
Jag gillar verkligen Lokas teckningar.
 Här  en av bilderna när jag inte vill bada bastu.
"Är du pryd eller..." var det en man som sa.

Och på bilden högst upp cyklar Fönstrets redaktion gemensamt in i framtiden på en tridem (heter det så månntro?)  - vilken fantastisk tolkning av Loka av vårt samarbete!

onsdag 13 juni 2012

Myggor är min orm i paradiset - ge mig tips mot klådan?

Myggor är min orm i paradiset på ön. När jag klippte gräs och häckar i början av veckan tänkte jag inte på mygg. Det var liksom inte somrigt än. Man kan också tycka att så mycket som jag blev stucken på Alnön under min uppväxt borde jag vara immun. Men inte. Jag är ett lättfångat byte i synnerhet nu när jag inte ens hade smort in mig.
Min vänstra sida ser ut som om jag har mässlingen, fullt med ilskna röda bett som kliar infernaliskt.
Vännen E bannar mig för att jag inte omedelbart strukit saliv över betten. Jag gjorde det på handen och det är det enda bett som inte kliar nu. Men resten av kroppen, min vänstra sida, hur kom de åt? Jag hade ändå långbyxor och stövlar? Infernaliska bestar, det är vad de är. Jag är väldigt allergisk mot myggbetten i början av sommaren. Så vad gör jag nu? Tips mot kliet emottages tacksamt.
I mitt huvud ser jag pappa med Salubrinflaskan i högsta hugg: Det svider men det svider gott, som han brukade säga.
Salubrin är, enligt Wikipedia, en sorts desinfektionsmedel som innehåller ättiksyra, etanol, etylacetat och vatten.  Tillverkningen startades 1893  av AB P. Håkansson, som upptäckte att de anställda på hans ättiksfabrik i sällan eller aldrig var sjuka.
Medlet marknadsfördes som "toalettmedel", till kylande omslag och baddningar och som antiseptiskt medel vid lindriga yttre skador, men rekommenderades även i likhet med andra av tidens preparat mot åtskilliga invärtes sjukdomar, särskilt blodförgiftning  och lungsot . Det var även ökänt som berusningsmedel. Invärtes bruk framkallade svåra eksem.
Allvarligt, ni som minns lukten av Salubrin, vem skulle komma på tanken att dricka det?
Salubrin används numera mest som lindring vid insektsbett och solsveda.
Namnet Salubrin är ett av Sveriges äldsta varumärken och härstammar från latin, sa'lubris = sund, hälsosam, välgörande, nyttig.

tisdag 12 juni 2012

Zlatan stillastående i mellanrummet - det finns poesi i allt

Jag är komplett ointresserad av fotboll. Men igår stod teven på som bakgrundsljud för jag kände mig ensam. Plötsligt dyker en knubbig man med slickat hår upp i rutan och han säger så konstiga saker att jag måste lyssna.
Såhär sa han: "Zlatan blir stillastående i mellanrummet."
Den meningen fångade mig. Så outgrundlig. Jag tänker mig det som ett avbrott i matchen, Zlatan svävar där i mellanrummet, allt upphör medan han stillastående, nästan andligt, bara finns där i detta mellanrum i tiden - sedan börjar allt igen och alla springer och sparkar och hoppar och slänger sig i gräset.
Det kan finnas poesi i allt. Jag överlevde de fasansfulla sammanträdena i ABFs ledningsgrupp där jag måste sitta som chefredaktör genom att notera alla otroligt märkliga uttryck man svängde sig med, alla fötter som skulle sättas ner, allt som fanns i pipelinen... Jag listade noga orden och gjorde sedan roliga nonsensdikter av dem. Tyvärr försvann de  med min gamla dator.
Men det finns poesi i allt, det var det jag ville säga!

måndag 11 juni 2012

Äntligen är jag på ön där drömmarna får ta plats


Det har tagit tid att flytta ut i år. Korsika kom i vägen. Jag ville så klart också resa till släkten i Offerdal och dagarna gick.
 Idag skulle jag bara resa ut för att titta till. En stor björk har fallit över tomten. Tänk om min rhododendron blivit skadad? Men allt var underbart. Jag gick stigen upp och sa till mig själv:Hur har jag kunnat låta bli att vara här. Jag är ju fri att göra det jag vill. Men nu är jag här.
Nu flyttar jag ut till grönskan, till minnena, både de vackra och de smärtsamma.Till lugnet där drömmarna får ta plats.


Så grönt ute och så blått inne

Så grönt ute, alla nyanser av grönt, och allt blommar, syrener, kaprifol, rhododendron. Fåglarna ger morgonkonsert. Inne hos mig är allt så blått, blått blått, lite turkos... Mitt sommarhem

fredag 8 juni 2012

Och Vinnaren är......

Dragning är förrättad i tävlingen om ett sommarläsningsex av vår Förfärande är var Ängell.
Vi har fått många förhoppningsfulla tävlande på mail och bloggar.
Lycklig (hoppas jag) vinnare är .... Marina
Vi är glada att ni ville vara med tävla och blir förstås också glada om ni köper boken. Antingen genom Adlibris eller genom Förlag 404

Här är två bilder från Förlag 404 i Övre Önet Offerdal. Boklagret delar utrymme i en ombyggd lada med en bar där Lars skapat stolarna av gamla traktorsitsar med mera. Se bilden högst upp. Mysig miljö för böcker i väntan på försäljning. Och - se ovan - en idyll som kontrasterar mot innehållet i vår tuffa bok.

onsdag 6 juni 2012

Nationaldag i en Cheva 57 och med en nystekt kolbulle i handen



Överst en drömcheva med husvagn som jag såg, helt i min färg! Sedan Milton framför Lars fina Cheva -57. Kolbullestekning över öppen eld. Nedan Milton och jag i vackra Offerdal!


Nu har jag lagt till fina bilder från Offerdal när jag kommit tillbaka till storstaden där 3 har täckning.

Jag skulle vilja visa er magiska bilder från Offerdal i Jämtland där jag nu befinner mig. En av Sveriges vackraste platser tycker jag. Och jag skulle vilja visa släktingen Lars fantastiska ljusgula Cheva från -57 som Milton och jag suttit i. Det var veteranbilsrally på Nationaldagen och till och med jag - utan körkort och med noll bilintresse - rycktes med. Tänk en turkos Chevrolet med lika turkos husvagn till. Eller en röd 2 CV - en sån som Kent och jag hade och åkte till Ungern i och gifte oss.
Blir du inte nostalgisk? frågade jag sonen. Han åkte ju ständigt i en sån som litet barn - men han mindes förstås inte. Snart kommer det bilder - det är ju bara eländiga 3 som inte har någon koppling här i Offerdal, inte kan man använda telefon, inte Internet - jag blir galen. Det är bara Telia som duger här, jag snyltar snabbt på brorsans abonnemang. Fy skäms 3!
Jag vill i alla fall säga att kolbullar i Svea Park i Offerdal tillsammans med mina fina släktingar, sonen och Milton - det är ett perfekt firande. Jo, jag har bilder när de steker kolbullar också - i min döda mobil. Men vänta bara!
Glad nationaldag önskar jag er alla.

måndag 4 juni 2012

Så här skriver vi tillsammans

Vill ni veta mer om hur det är att skriva barnböcker tillsammans?
Då får ni gärna titta in på Barnens Biblioteks hemsida där vi nu i juni är Månadens författare, Maria Herngren och jag. Det är vi stolta över.
Det finns en intervju med oss tillsammans och så varsin egen intervju. Maria här och Eva här. Kommentera gärna vad du tycker!

När jag blev stalkad av en kvinna som var kär i min man

Jag minns när jag kom till Enskededalens centrum en morgon för att handla och över en hel lång parkgång hittade texten skriven med krita: "Eva Swedenmaric är rasist". Fruktansvärt obehagligt. Sedan började det komma icke beställda tidningar, böcker, strumpor  - allt man kan skicka efter till min adress i det felstavade namnet Eva Swedenmaric. Konstiga telefonsamtal där det var tyst i luren när jag svarade. Ett handskrivet löp utanför affären där jag handlade mat med texten: "Eva Swedenmaric slår barn". Det var ganska länge sedan nu och det pågick i månader.
Genom telefonspårning lyckades jag till slut ta reda på vem det var. En olycklig kvinna som drabbats av passion för min dåvarande man, jag blev skurken i hennes liv. Det var fruktansvärt obehagligt och jag gick till polisen. Som var jättesnäll och förstående.
Jag trodde de skulle tycka jag var larvig och överkänslig, men de var så inkännande och lyssnade så noga och på något sätt fick jag hjälp för stalkningen upphörde till min stora lättnad efter detta. Denna stalkning var så klart inget mot vad många kvinnor blir utsatta för av våldsamma män som inte lämnar dem ifred. På radio i morse berättade man om hur svårt det är att komma åt dem och hur långsamt det går att få fram de elektroniska fotbojorna som skulle vara till hjälp för de som utsätta för stalkning.
Jag kände mig så maktlös när jag blev stalkad av en anonym person. Det var värst innan jag visste vem det var.
Har du några sådana erfarenheter?

söndag 3 juni 2012

Snälla kropp, protestera inte så ilsket!

När jag äntligen fick träna efter lunginflammationen tog jag i för mycket på gymmet. Det kändes bra - först - men nu har jag sedan två dagar fruktansvärda smärtor just i området kring lungorna. Hela kvällen igår satt jag med mikrovärmda vetekuddar mot ryggen, värme var bra. Såg repris av Let´s dance bara för att jag ville se fantastiska Anton Hysén vinna. Han är bara för söt.
Jag somnade tidigt på varm kudde och det är lite bättre idag, men inte bra. Så irriterande! Gjorde jag något fel eller vad är det med kroppen? Den ska vara glad över att jag börjar träna igen, inte protestera så här ilsket ont!

lördag 2 juni 2012

Gamla Enskede-kär-ingar, en kärleksrelation

En gång var vi unga. Med små barn och hus som krävde mycket reparationer, med förvildade trädgårdar och mitt i karriären. Med mer eller mindre stökiga äkta män. Vi kände varandras föräldrar som nu alla är döda.
Vi har gått en lång stig tillsammans, ibland har vi varit osams, ibland har vi inte träffats, vi har flyttat åt olika håll och gjort olika resor i livet. Men våra stigar leder oss alltid tillbaka till varandra och nu släpper vi inte varandra, jag tror inte det.
Vi har en egen Facebookgrupp, vi Enskedekäringar. Vi träffas, som nu i helgen hos B i hennes sommarhus och pratar om våra minnen och våra drömmar om framtiden.
Tro inte att vi är en sysslolös grupp nostalgiker. Vi minns och pratar om våra barn, mycket,  men mest pratar vi om vad vi vill att livet ska ge. Vi är inte sådär artiga mot varandra som förr utan ganska brutalt uppriktiga. Kärleksfulla nypor har vi. Vi skrattar och gråter.
Det är gott att ha vänner man följt genom livet. Det är lika viktigt att vårda som en kärleksrelation. Förresten: Det ÄR en kärleksrelation.

fredag 1 juni 2012

Vinn boken som skapar debatt!

Jag läser ett debattinlägg om min och Johan Hennigers spänningsroman Förfärande är var ängel:

"Jag börjar närma mig slutet på boken: Förfärande är var ängel. Skriven av Johan Henniger och Eva Swedenmark.
Boken handlar om hämnd.
Huvudrollen i boken är en ung kvinna som gör det till sin uppgift att hämnas på våldtäktsmän som kommit undan lagen.
Boken är helt fantastisk. Den är rå smart och rättvis på det där romantiska sättet som bara förekommer i fantasin....rå, brutal och utan byråkrati och ett känslolöst rättssystem.
Vilka är dina tankar om hämnd? Skulle du vilja hämnas på någon och hur? Vilka metoder går du igång på?
Är det verkligen fel att ta lagen i egna händer alla gånger? Hur känns det att vilja hämnas för dig?Själv får tankarna på hämnd mitt hjärta att slå lite snabbare. Tankarna får mig att känna mig stark, som att bara tankarna ger mig ett övertag mot allt ont som jag vill förgöra eller slå undan benen på. En underbar känsla som inger ett slags hopp om att det finns en okomplicerad rättvisa....som så klart inte finns."

Det är härligt att läsning och debatt om boken kommer igång på nätet och bland bloggare. Vi kommer ut på ett litet förlag och jag vet inte vad som krävs för att småförlag ska få bli recenserade eller omskrivna. Tack och lov finns nätet.
Och tack och lov får du nu chansen att vinna boken! Bästa sommarläsningen.
Skriv i kommentarsrutan att du vill vinna och om du länkar till detta inlägg i din blogg får du två vinstchanser.
Tävlingen pågår till 7 juni.


Otålig energi ogjorda drömmar

Äntligen kunde jag börja träna igen efter lunginflammationen. Idag släpade jag mig ur sängen med en träningsvärk jag aldrig upplevt tidigare. Träningen ger mig energi men väcker också en otålighet. Känns som om jag vegeterat ett tag. Nu brinner det i  mig efter lust att göra saker. Tankarna börjar bubbla i huvudet och jag vill så mycket. För mycket ibland.
Det finns så mycket jag vill hinna, så mycket jag längtar efter att göra. Så många ogjorda projekt. Och tiden är så kort. Den dystra insikten måste jag idag skaka av mig för den gör mig inte kreativ.