Jag vet att tryggheten är en chimär och att vad som helst kan hända när som helst.
Men det är klart att det finns platser och situationer som är farligare. Nu är Ellen hemma igen efter en arbetsvecka i Afghanistan under rigorösa säkerhetsbestämmelser. Hon fick göra en kort promenad på Kabuls gator, fyra personer, tre livvakter. Annars säkra bilar, säkra hotell - hur säkert nu någonting kan vara. Inget kortärmat, sjalar. Men viktiga möten om framtiden.
Det är ett betydelsefullt arbete hon och hennes kolleger gör för att bidra till en möjlig framtid i detta sargade land dit jag drömmer om att få åka i en fredligare talibanfri tid.
Men nu är hon hemma igen, landade i natt, jag är glad för det.
4 kommentarer:
Skönt! Förstår att du drar en suck av lättnad!
Jag vidhåller att Ellen är en förebild som åker dit bara krigsmakten annars far. Och det krävs mod att var hennes mamma.
Marina, jag är så lättad - tills hon åker nästa gång...
Eva, Ellen är modig och alldeles underbar!
Skicka en kommentar