https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 22 oktober 2012

Yohio från Sundsvall - och jag

Ni vet ju att jag kommer från Sundsvall och älskar min hemstad. Det hindrar inte att jag som ung ofta kände mig udda där och ville flytta till en stor stad där jag försvann. Tänker på det när jag lyssnar på Yohio, en ung kille (17)  från Sundsvall som gör karriär i Japan, musiker men klädd som flicka, en otroligt söt flicka. Ni kan se honom och läsa mer om honom här.
Han verkar vara en så gullig kille som gör den musik han tycker om och ser ut som han vill se ut - även om det förvisso i början väckte motstånd i Sundsvall.
I mitt minne dyker jag upp som sjuttonåring. Alla var väldigt traditionellt klädda. Ett år köpte alla i klassen en grå kappa, jag hade en röd. På gymnasiet gick jag för det mesta omkring i en gammal vacker cape som tilhört min farmors mor och till det hennes knäppkängor. Jag tyckte jag var väldigt fin. Jag har faktiskt ingen  aning om vad andra tyckte.
Nu tänker jag att det var ovanligt. Men jag hade också en ovanlig mamma som alltid hittade vackra kläder och hattar (hade man på den tiden). När de andra "tanterna " på Sallyhillsvägen 33 klädde sig i det som kallades "frukläder" och var fulare än fult hade min mamma så fina kläder. Jag var stolt över henne. Det var min pappa också. "Titta på mamma, så vacker hon är, och vilken hållning!" brukade han säga,
Så jag känner släktskap, lustigt nog med Yohio, 17 år, från Sundsvall.

6 kommentarer:

KaosJenny sa...

Härligt med människor som vågar stå för bredden i samhället. Den behövs, jättemycket. Kram

Marina sa...

Håller med - det är så skönt att det finns de som faktiskt vågar gå emot strömmen och göra det de tycker om själva.

Eva Swedenmark - Livet enligt mig sa...

Jenny och Marina, det var så skönt med den integritet Yohio hade i intervjuerna. En pojke klädd som en söt flicka med ett totalt lugn när han berättade om sig själv. Det krävs mod och fantasi för det!

Pia sa...

Såg honom på Skavlan och blev så fascinerad. Vilket lugn och vilken utstrålning han hade. Det är så skönt med människor som vågar sticka utanför ramarna och vara stolta över det! Att han sen ser ut som en docka, spelar gitarr som en Gud och sjunger fantastiskt bra, vilken mor skulle inte vara stolt över att ha honom som son! :)
Kram

Eva Swedenmark - Livet enligt mig sa...

Pia! Jag blev också så imponerad av hans lugn och integritet. Han var så självklar! Kram

musiksignaler sa...

Livet är orättvist. Vissa män får aldrig kvinnors värme och kärlek:

http://www.youtube.com/watch?v=fm5a9t8PcdU

De får nöja sig med att bli beundrade av andra män.