https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 11 februari 2013

En gång orolig mamma - alltid orolig

Hemmet är lite upp och ner och därmed jag också. På ett bra sätt men omtumlande. Yngsta dottern lämnar hemmet för en egen lägenhet i Midsommarkransen. Vårt långa mamboförhållande som varit så trevligt tar slut, vi hittar säkert nya fina sätt att umgås.
Men - innan hon ens hinner flytta in i sin lägenhet ska hon arbeta i tre månader i Mali, Bamako, för Sida med biståndsfrågor.
Mali, ett land jag knappt visste något om innan terrorkriget i norr kring Timbuktu bröt ut, där fransmännen nu gått in och läget är lugnare.
Verkar vara ett fantastiskt vänligt land med vacker musik i övrigt. Mina favoriter Amadou och Mariam kommer därifrån. Lyssna på deras album Paris- Bamako, så fint!

Men visst känns det pirrigt när yngsta barnet drar ut i världen - även om jag borde vara van eftersom hon arbetat både i Johannesburg, Paris, Vietnam och luffat runt i Sydamerika.

Men man vänjer sig aldrig, en gång orolig mamma alltid orolig...

9 kommentarer:

Margareta Wahlén sa...

Man är alltid mamma vad som händer! Förstår att du kan känna oro inför Maliresan, men hon är säkert i goda händer och vet att vara försiktig. Med vad hon får vara med om! Så berikande! Att hon sedan flyttar till eget är också en omställning....inga barn hemma längre. Jag minns det, men det är skönt också och som du säger umgänget tar andra former och blir lika bra och ibland kan det t.o.m bli bättre!

Annika Estassy Lovén sa...

Midsommarkransen - det är lagom långt bort det! :)

Karin sa...

Samtidigt vet vi ju att våra tjejer är sällsynt kloka och kompetenta. Det är det man får påminna sig när de är ute på äventyr i världen.

Eva sa...

Margareta, allt kan ju vara farligt och jag vet att jag har en klok dotter. Men visst pirrar det i orosnerven. Det känns allt lite märkligt när det sista barnet flyttar, men det blir trevligt att bli bjuden till henne på middag!

Eva sa...

Eller hur Annika.... ända bort till Kransen, det borde räcka :)

Eva sa...

Visst Karin, vi har de allra klokaste globetrotterdöttrar, och vi får väl ställa oss frågan var det fått sin äventyrlighet ifrån?

Evas blogg sa...

Känner igen. Just nu har jag en i Göteborg (och där lär hon bli kvar) en i Edinburgh och så sonen i Hammarstrand, bara tio mil bort. Ibland känns det så ensamt. Minns när man hade alla samlade, vilken lycka det var.

Eva sa...

Ja Eva det är en sorg och ett vemod som går hand i hand med kärleken och som man alltid bär.

Evas blogg sa...

Vackert sagt.