torsdag 21 februari 2013

Livet, så skört det är

Livet är så skört och inte vill jag tänka på hur skört det är. Men det går inte att undvika. Just nu lagar jag mat till i morgon då jag ska fira min födelsedag i kretsen av nära och kära. Jag tycker om att fira min födelsedag och känna att för varje år som går är det  mer jag har att fira. Det är värt att fira att man får vara med! Vi pysslar runt, lagar mat och fixar och mitt i dessa angenäma förberedelser nås jag av budskapet att min gamla vän Mona Hillman-Pinheiro dött efter en tids sjukdom. Jag kan inte ens tänka mig henne sjuk - en så aktiv och levande person som jag känt så länge. Hon var bara 60 år. Så sorgligt.
Jag minns första gången jag träffade henne på en konferens för kvinnor från framför allt Afrika, hon var så bländande med sitt långa hår, sitt vackra leende och sin förmåga att tala övertygande och engagerat.
Sedan lärde vi känna varandra i Katas döttrar, en sång- och teatergrupp i Sundsvall, vi gjorde arbetarspel tillsammans, Emma i Ringbynningen, spelade in en skiva. Det var fantastiska tider på 70-talet när allt vi ville göra tycktes möjligt.
Jag vill inte tänka på hur ovärdigt ABFs ledning behandlade henne, så fult hon petades från sin post där som den första kvinnliga förbundssekreteraren för att hon inte ville acceptera den manliga maktordning som fanns.
Nej, jag bevarar i stället det andra minnet av den leende energiska Mona, hon med alla drömmar och visioner. Hon som trodde att förändring var möjlig, uppvuxen som hon var bland sågverken på Alnön, mitt i en levande arbetarrörelse.

8 kommentarer:

Marina sa...

Det är först när man inser hur skört livet egentligen är som man inser hur viktigt det är att leva här och nu.

maggisvarldgmail.com sa...

Så rätt, man ska fira att man får fylla år, att man får fortsätta leva, för rätt som det är tar det slut. Som nu för din vän. Så sorgligt, men hon lämnar hos dig fina minnen och säkert ockå hos andra, och på det sättet lever hon vidare. En varm Grattiskram i förskott på din födelsedag! <3

Unknown sa...

Vilket fint porträtt av din vän! Hoppas din födelsedag blev bra på alla sätt! Det är häftigt att du älskar din födelsedag, livet porlar medan det någon annanstans släcks. Det ingår en del sånt i livet har jag också fått erfara. Då gäller det som sagt att njuta när det finna möjlighet. Inte varje dag men när det är möjligt <3

Monika Häägg sa...

Ja, livet är verkligen skört. Vi hänger på en tunn tråd som när som helst kan gå av.Jag tror att ju äldre man blir desto mer förstår man att döden ständigt lurar runt hörnet. Även för unga människor. Jo, och det fanns en tid när förändring inte var omöjligt.I alla fall kändes det så. Jag blir bara mer och mer tveksam. Det är så tråkigt med alla dessa organisationer som en gång i tiden stod för förändring och nydanande men som nu mer känns som att bara bevara gamla maktstrukturer.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Monika, det är svåra insikter. Både om livet skörhet och om den tilltagande förstelningen hos en gång levande organisationer som inte alls idag lever upp till sina ideal

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Marina, det är därför du kommer att gilla yoga, då måste man verkligen vara här och nu .. :) samma med tai chi.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack för grattiskram Margareta. Firandet blev alldeles förträffligt med varma vänner och härlig släkt, vin och mat och glada skratt. Vi kände allt att vi levde!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Anne, du fina. Det gäller verkligen att se livet, att njuta intensivt av nära ting och varm vänskap, av kärlek och av att vi får finnas helt enkelt.