Igår gjorde armen nästan inte ont. Jag blev så glad att jag ordnade stor improviserad familjemiddag med Boeuf Bourguignon och persikopaj. Förrätt: tunnbröd med inlagd gurka, smetana och flytande honung. Det är beroendeframkallande gott.Det viktiga är att sitta ner vid det gamla ärvda teakbordet, barnen, deras älsklingar, Milton, brorsan med familj. Och bara prata. Och äta. Och njuta. Och tycka så himla mycket om varandra.
Familj. Det är det bästa jag vet.
Milton är så lycklig när vi är hela flocken. Han är som vår gamla hund Nimbus, salig i åminnelse, han älskade att samla in hela vår familj. Då var han lugn. När vi var där allihopa. Jag är som Nimbus.
Bilden är lite fusk. Det är inte min gryta utan min bild av den minigryta jag åt på Sardin dagen innan. Jättegod. Till min gryta hade jag Crème Fraiche som jag rört ut med ungersk Gulyàskrèm. Mums.
3 kommentarer:
Det låter underbart! God middag med sin familj det slår det mesta! Härligt också att armen känns bättre!:))
ps förrätten ska jag pröva!
Vad gott det låter. Jag bara måste köpa saltgurkor för vi har ätit upp alla. Det var min ryska lärare Nina som lärde mig att doppa gurkor i smetana och honung. Men det var först när jag var i Tallin som jag blev beroende.
Det är så kul med barn som trivs. De läser av när alla mår bra. Kram.
Ahaa, its nice сonveгsation
οn the tоpіc of this pіece of writіng aat this plaсe at this blog,
I hаνe reаd all that, soo nοw me also commenting at
this plaсe.
My blog post ... homepage
Skicka en kommentar