https://www.instagram.com/evaswedenmark/

onsdag 16 oktober 2013

Om stalkers och kärlek och minnen

Jag djupdyker i min historia och det är lite omskakande. Nej, det är ingen roman på gång om det. En intervju helt enkelt där en trevlig journalist ville prata med mig om hur det var att bli stalkad av en kvinna som var kär i min man. En historia som ligger i mitt minneslager förstås, men som jag inte så ofta tänker på nu. Men det var obehagligt då.
De frågor jag fick gjorde också så klart att jag började fundera på det liv vi hade ihop, mannen som är far till mina barn och jag. (Se bröllopsbilden)
Kanske är det tiden som lägger en försonande vacker slöja över det jag inte vill minnas.
Men när journalisten frågade om jag blev svartsjuk över vissa kvinnors mer eller mindre påträngande uppvaktning av min man, så kan jag med ett visst lugn svara nej. Jag visste, och vet, alltid att det var vi två som hörde ihop. Vi som träffades av en slump och aldrig glömde varandra.
Sen gör livet en massa saker med en, man går vilse på märkliga stigar och plötsligt vandrar man inte längre hand i hand.
DET är sorgligt.
Men det är livet helt enkelt.
Men att kärleken fanns, och finns, mellan oss det är inget som någonting någonsin kan sudda ut. Hur vi än lever idag.
Må stalkarna också ha fått frid i sina oroliga sinnen.

7 kommentarer:

Pettas sa...

Så vacker bild, så starka ord!
Ja, må alla stalkers få frid i sina sinnen. Att ha sådana under skinnet kan vara mera än nog.

Karin

KaosJenny sa...

Åh så fint formulerat och klokt tänkt. Kärlek är vackert... Och vilket härligt kort! Kram

Marina sa...

Fantastiskt härligt foto!

Eva Swedenmark sa...

Pettas, bilden finns och kärleken var stark. Sen går livet vidare

Eva Swedenmark sa...

Tack Jenny! Och tack Marina! Det var ett roligt bröllop i Ungern, många pressfotografer kom för att man tyckte det var så konstigt att två svenskar ville gifta sig i Ungern, därav fina bilder att minnas med!

Granne med potatisodlaren sa...

Livet som du skildrar det är helt förunderligt. Ja, bilden är som ett konstverk.

Eva Swedenmark sa...

Livet är i sanning förunderligt, Eva! Och förunderligt är ett ord jag tycker mycket om :)