https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 20 oktober 2013

När jag insåg att jag är Riddar Lancelot

LancelotFör att fördriva den väldigt tidiga timme när jag vaknat så gjorde jag en test på Nationalencyclopedin, vilken fiktiv figur man var. Jag blev helt enkelt Riddar Lancelot. Kanske lite otippat tänkte jag, men trevligt.
Lancelot är en av riddarna kring runda bordet. Är emotionell och förblindas av kärlek.  Jaha!

Sedan gjorde jag en liten suck-uppdatering av min status på Facebook och undrade klagande varför ingen tog mig med till en solig ö?
Detta föranledde en rak, rå och vänlig kommentar från vännen Karin som påpekade att jag nog alltid varit helt i stånd att själv hitta och ta mig till soliga öar.
Väntade jag månntro på en riddare?
Sedär, allt föll på plats.   
Det är bara att inse att just riddare är det lite tunnsått med i min omgivning.
Man får själv vara sin egen bästa riddare.
Klart jag uppvaktar mig själv och för mig till en solig ö.
Hänger du med, Karin?

4 kommentarer:

Karin sa...

Självklart hänger jag med! Förväntar mig att du dyker upp på en löddrig springare som jag bara kan hoppa upp på och så bär det iväg till... ja, till någon lämplig ö. (Hoppas hästen kan simma.)

Eva Swedenmark sa...

Bra Karin. Tack för påminnelsen om att jag är en riddare. Inser att jag känt mig deppad för att jag stängt in mig i ett torn ett tag, låtit lockarna falla genom fängelsegluggen där jag ivrigt spanade efter riddaren. Nu tvinnade jag håret till ett rep, hoppade ut och tog kontrollen över mitt liv igen. Riddar-Eva

Britta sa...

Det sägs att man måste kyssa 10.000 grodor för att hitta prinsen

Eva Swedenmark sa...

Jag tror jag är nöjd med de prinsar jag hittat i livet Britta. Jag har ingen mer tid att ödsla på grodor. Prinsen får väl hitta mig i stället. Jag rider omkring på min riddarhäst men ägnar inte tiden åt väntan utan åt viktigare saker :)