lördag 7 december 2013

Blod och passion i magnifik Salome på Operan

Fenomenala Nina Stemme som Salome i Sofia Jupiters uppsättning på Operan i Stockholm
Ikväll har jag varit på Operan och sett, ja upplevt Salome. En svindlande kväll. Jag är inte så ofta på Operan. Och jag ser inte så ofta så blodiga passionerade skräckdramer. Nina Stemme, passionernas Salome, förälskar sig i den fängslade Johannes Döparen som vägrar att se på henne, än mindre kyssa henne. För att hämnas begär hon hans huvud på ett fat sedan härskaren lovat henne vad hon vill bara hon dansar för honom.

I denna uppsättning av Sofia Jupiter - den är magnifik - serveras inte huvudet på ett fat, i stället omfamnar hon den blodiga kroppen i en lång slutscen. Hennes dans för att få sin vilja igenom är inte heller förförisk utan förnedring, en rituell sexuell övergreppsscen på henne som är riktigt jobbig att se.
Jag satt med andan i halsen. Vilket passionsdrama. Vilken ond död, så mycket blod och våld.
Texten går som en remsa ovanför scenen  och det är ju en märklig text, inte speciellt vacker, nästan pekoral.  Men jag köper det och jag måste säga att jag var gastkramad och nästan mådde illa, föreställningen gick in i mig.

En annan sak med opera som är underbar: Publiken! När en föreställning är bra, som den här är, så jublar publiken, de ställer sig upp, ropar Bravo! Jublar igen.
Härligt att se, ofta jublas det för lite på teater i Sverige.

Ja ni märker ju att jag inte är en blasé operabesökare. I stället en besökare som ofta på opera blir tagen av hur häftiga sinnesstämningar musiken lockar fram hos mig. Här blev jag skräckslagen, ofta blir jag i stället fruktansvärt rörd. Ta mig med på Madame Butterfly, jag gråter så fruktansvärt mycket att jag nästan skäms.

6 kommentarer:

Marina sa...

Det låter helt fantastiskt! Jag har bara varit på opera en gång och jag kommer ihåg det som en mycket häftig upplevelse!

maggisvarldgmail.com sa...

Oh jag älskar opera! En tid på världen gick jag mycket på operan nu tyvärr blir det alltmer sällan. Jag älskar de stora passionerade känslorna, överdrifterna och ibland pekoralerna. Och så musiken givetvis, det är ju det primära. Gråt, skratt och kärlek med stort K! Måste komma iväg snart igen….

cruella sa...

Men verkligen, HUR kan man gå på opera och vara blasé, det låter som en självmotsägelse. Opera ÄR passion, man ska gastkramas och gråta och skratta och jubla. Jag såg Pärlfiskarna två gånger på Folkoperan för ett par år sedan, jestanes, det var alldeles otroligt och jag lyssnar fortfarande på delar av musiken och minns:-)

Salome missar jag tyvärr, men jag och dottern är överens om att mer teater och opera åt folket (oss) är ett måste. Hon är teaternörd och skötte ljuset på skolföreställningen av Return to the Forbidden Planet som high school-eleverna på amerikanska skolan där hon går satte upp. (Se makens blogg:-)

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Marina! Då har du upplevelser att vänta!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Margareta, tycker du ska försöka få biljetter till Salome. Det var en direkt fysisk upplevelse att uppleva den. Våldsamma känslor ...

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Cruella, oj vad jag var gastkramad! Som det ska vara, dottern och jag har också entas om att det får bli mera opera och teater!