https://www.instagram.com/evaswedenmark/

torsdag 2 januari 2014

Vi sov i en kuddkoja på golvet

Det var en tid när jag obekymrat sov i bagagenätet på tåget till Paris och vaknade pigg och glad.
Glad var jag i morse också, men kanske lite stel?
Treåringen M ville sova i en koja framför teven, så vi tog min bäddmadrass, husets alla filtar och kuddar och  vad mysigt det blev. Jag låg vaken och tittade på honom när han sov fridfullt och det var något av det sötaste jag sett.
Frukost intogs på en stor bricka på golvet=madrassen i kojan. Kanske var madrassen i tunnaste laget eller så har jag blivit vekligare med åren.
Det var i alla fall härligt och jag anar att den lille i fortsättningen vill sova i en koja på vardagsrumsgolvet.
Å andra sidan - vad gör det? Det var mysigt.

PS: Innan vi somnade läste vi Solägget av Elsa Beskow och Vad gör djuren sen? av Nicola Davies

11 kommentarer:

cruella sa...

Nu har jag sovit på japansk futon av varierande tjocklek i över en vecka. Jag gnäller mer än tjugoåringen, det ska villigt erkännas:)

Eva Swedenmark sa...

Visst är det konstigt Cruella - på den tid när jag sov i bagagenät vägde jag femtio kilo, nu är jag ju betydligt mer kuddliknande så det borde ju vara bekvämare, man är sin egen lilla kudde, men det fungerar inte så! Mysigt det verkar med er Japanresa!

Marina sa...

Det låter verkligen jättemysigt och jag är helt säker på att det kan vara värt lite stelhet!

Karin sa...

Fantastiskt att ni fullföljde projektet! Alla sådana där sova-på-konstiga-ställen-projekt brukar för min del sluta med att man kryper ner i egna sängen framåt tretiden (samtidigt som man undrar vems galna idé det var att sova någon annan stans...)

Eva Swedenmark sa...

Ja Marina! Det var alldeles underbart.Vad är väl lite stelhet mot glädjen.

Eva Swedenmark sa...

Karin, vi kommer att göra om det. Men jag säger nog nej till Miltons plan att fastrarna också ska sova med oss :)

KaosJenny sa...

Härligt att du bejakar lille M och vad mysigt ni klär ha haft. Kommer han nog att berätta för sina barnbarn framöver. Kram

Pettas sa...

Ja, man är ju inte den man var en gång. På utsidan. Men på insidan så är man där i alla fall och det är toppen om man som äldre generation kan leka och sova i koja med barnbarnet. Kojbygge är viktigt!
Måste komma ihåg att göra det med Wilhelm och Timothy nästa gång jag har dem. Bäst att söka fram alla mjuka madrasser och dynor:)

Eva Swedenmark sa...

Jenny, det finns ju ett barn nånstans inom en som bara väntar på att få vara med och leka igen! Kram!

Eva Swedenmark sa...

Pettas, det är förunderligt hur annorlunda man är på insidan, där finns ju barnet, femtonåringen och allt det man var och faktiskt fortfarande är.

Margareta Wahlén sa...

Sova på golvet får nog vara för mig!! men grottor gör vi Elsa Dolly och jag i sängen eller i soffor och då myser vi med kuddar och täcken tills jag måste sticka upp huvudet för att andas!! Men tälta skulle jag kunna göra när jag tänker efter…med ordentlig luftmadrass förstås!:)