https://www.instagram.com/evaswedenmark/

fredag 4 april 2014

På upptäcksfärd till Hjorthagen med Milton

Något av det roligaste jag visste som barn var när vi gick på skogspromenad, hela familjen. Pappa var ledig. Han hade med sig en kniv och täljde vandringspinnar. Mamma hade med  matsäck och framför allt var vi tillsammans och föräldrarna hade tid.
Jag tänker på  utbudet av saker och prylar och aktiviteter för barn idag. Egentligen vill de precis som jag när jag var barn mest av allt ha tid och uppmärksamhet. Inte vuxna som hela tiden sneglar på mobiler, utan de vill ha vår tid, vår blick.

Så vad gör man med sin lilla älskling? Han, Milton 4, är ledig på fredagar. Idag funderade vi på utflykt. Vi har länge undrat över vad buss 55 gör. Den går mellan Barnängen där jag bor och den gata där han bor. Tio minuter. Men sen?

– Hjorthagen, vad är det? undrade Milton.
– Vi åker dit och kollar, föreslog jag.
– Måste vi ha med tält?
– Tror inte det men matsäck att ha på bussen.

Idag åkte vi dit. Vi hade chokladkex och dricka på bussen. Miltons mamma och babysyster åkte också med på upptäckarfärden. Vi hittade en grävskopa på Myrorna. Vi åt kebab på en liten gullig restaurang. Milton plockade en maskros och gav till killen som serverade maten och sa att det var gott. Då fick han en hjärtformad klubba.
Det var fint, tyckte han.
Vi gick runt och tittade och pratade och solen sken.
Sen åkte vi hem med buss 55, ända till söder.

– Vart ska vi åka nästa gång? frågade jag Milton.
– Kanske Reimersholme, sa han.
Dit går buss 66 som också stannar utanför min port.

10 kommentarer:

Annika Estassy Lovén sa...

Jag vill ha dig till farmor, Eva.

Eva Swedenmark sa...

Annika söta du! Vänta bara tills du får barnbarn. Livets lycka. Du blir en toppenfarmor/mormor

Marina sa...

Vilken fantastisk dag! Det är sådana tillfällen jag kan längta tillbaka till de där utflykterna vi fjorde med barnen, men de tär väl dags att titta framåt och vänta på barnbarnen...

Pernilla sa...

Vilken lycka att vara ditt barnbarn!
Jag drömmer ju själv om att få vara en närvarande mormor, men det är inte så lätt med sextio mil till min lille guldklimp.

Anna-Karin sa...

Så härligt det låter! :) En varmt skriven berättelse, tycker jag.

Livet IRL är bäst. Och vi vill alla bli sedda i ögonen, både som barn och vuxna.

Allt gott!

Evas blogg sa...

Underbart! Vilken fin farmor du är.

Eva Swedenmark sa...

Marina! Du har något att se fram emot :)

Eva Swedenmark sa...

Pernilla, förstår verkligen att det är jobbigt att ha en guldklimp så långt borta!

Eva Swedenmark sa...

Anna-Karin, tack för dina ord. Idag åkte jag tåg. Ingen pratade med någon annan. Alla pratade med sina smarta telefoner. Det är ingen bra utveckling!

Eva Swedenmark sa...

Eva! Vad gullig du är :)