https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 30 september 2014

Tove Alsterdals Låt mig ta din hand - en bok du inte kan släppa


Jag kände inte alls till Tove Alsterdals bok Kvinnorna på stranden men blev oerhört indragen i den. En thriller som rör sig över världen med ett djupt engagemang och spännande handling. Samma sak med hennes bok I tystnaden begravd.
Jag har väntat på en tredje och det är sällan jag ivrigt väntar på en svensk spänningsroman nuförtiden. Jag har blivit mycket sparsmakad när det gäller det svenska "deckarundret" och alla "deckardrottningar".

Tove Alsterdal är en författare av en helt annan dimension Böckerna är spännande men också laddade med viktiga frågor om politik, om skuld och försoning. Hennes personer är inte endimensionella utan stiger fram ur pärmarna som komplexa mångfacetterade människor. Lite som att läsa Åsa Larsson.

Jag kunde inte sluta läsa Låt mig ta din hand som börjar med något som verkar vara ett sorgligt självmord. Men vad låg  bakom Charlies fall från en balkong i Jakobsberg? Ville hon bara fly kaos och ouppfyllda drömmar? Motvilligt börjar hennes syster ställa sig frågor som leder henne i spåren bakåt till deras försvunna mamma. Till en familjesituation som hon helst av allt velat glömma. Till Argentina där spåren efter mamman upphörde på sjuttiotalet när hon rymt med en politisk aktivist.
Boken utspelar sig parallellt i nuet och i Argentina på sjuttiotalet.

En politisk thriller med många dimensioner och oväntade vändningar som jag gärna rekommenderar. Gediget researchad och välskriven.

måndag 29 september 2014

Nu ska vi ut på äventyr, bara så att ni vet

Nyvakna
Hemma igen! Jag saknar Milton när jag åker iväg så igår kom han över och stannade kvar.
Vi planerade för mysfrukost i sängen på nya frukostbrickan.
– Åh är det tio timmar kvar till frukost, suckade han innan han försökte somna.
Sen blev det äntligen morgon.
Mysfrukost.
Äggskal i sängen. Nybakade chokladcroissanter. Smulor.
Vad gör det.
Nu ska vi ut på äventyr, bara så ni vet. Sen planerar vi att baka Pollykakor.

fredag 26 september 2014

Hemma i friden hos Elin Wägner - inte på larmande mässa


Just i år orkar jag inte med larmet och tinglet och tanglet på Bok och Bibliotek. Missförstå mig inte, mycket är underbart på denna bokfest, men man ska vara på humör och ett extremt utåtriktat humör. Just nu kryper jag mer in i mig själv och mina tankar.
Och vet ni var jag gör det just nu?

På den mest fantastiska plats: Elin Wägners Lilla Björka. Det hus hon lät bygga åt sig själv. Jag hälsar på hos Jane Morén som är stipendiat här och idag har jag haft privilegiet att sitta i Elins arbetsrum, vid hennes skrivbord och skriva. På bordet ligger en intervju med henne från 1942, och den som skrivit den är en medarbetare jag lärde känna och uppskatta under min tid på Fönstret, den legendariska journalisten Elly Jannes. På skrivbordet står en liten gammaldags skrivmaskin.

Vid sidan av skrivbordet hänger en fantastisk blå sammetsklänning, den som Elin W hade på sig när hon valdes in i Svenska Akademien. Jag tror hon var mindre och smalare än jag föreställt mig henne med ett midjemått på cirka 73 cm.
Överallt i huset finns hennes böcker och berättelser om henne. Det är alldeles underbart.


onsdag 24 september 2014

Min nya franska sängkamrat


Man får väl bli vän med sin säng, tänker jag. Så kanske den låter mig sova.

Länge har jag sneglat på en fransk sängkamrat, en jag skulle kunna tänka mig att vakna med.
Igår slog jag till. Det var på Habitat som hen blev min.
Ni ser bilden.
Fin eller hur?
Det perfekta sängbordet. Ganska stadigt, plats för kaffe, mackor och tidning och kanske mera lyx på helgen eller när Milton sover över. Jag är glad.
Habitat fanns inte tidigare i Sverige, jag brukade handla hos dem i London eller i Paris. Nu finns det och de har jättefina saker. Inte så dyrt heller. I Skrapan har den Habitataffär som är närmast mig öppnat.

Nu funderar jag på hur sänggaveln ska kunna bli mer bekväm, var finns den ultimata kudden att luta sig emot när jag stter i sängen och läser, skriver, spelar eller bara vilar? Något tips på hur man gör en hård sänggavel mer bekväm?

Visst är det underbart att fritt få smula i sängen hur mycket man vill utan att någon har en enda synpunkt, min nya sängkamrat, hen är tystlåten!

tisdag 23 september 2014

Vad gör du när du är vaken mitt i natten?

Somnar jag nio på kvällen så vaknar jag två, inget att göra åt saken. jag somnade nio för att jag inte sov natten innan. Nu har jag läst tidningar, försökt se på en teveserie på Netflix som någon i teve rekommenderade, Orphan Black, den började bra men spårar snabbt ur (ja enligt mig alltså, enligt teverecensenten var den superbra men vi har inte samma smak).

Vad kan man mer göra mitt i natten? Jag har just lovat mig själv att jag måste ha en mer läsvänlig sänggavel och absolut en frukostbricka från Habitat som står stadigt mitt i sängen.

Jag vill städa bokhyllorna men har ännu så förbaskat ont i armen efter operationen, jag vill skriva men har ont ... ja ni förstår, så jag strövar runt i lägenheten lite otålig och rastlös.
Väntar på tidningsbudet och på att morgonteve ska starta.
Det är inte helt perfekt trots att det ändå är det.

Känner mig ensam. 
Tänker att det är skönt att vara ensam och kunna stöka runt som jag vill mitt i natten.
Jag dricker en god latte, jag bläddrar i lättsinniga damtidningar, jag försöker läsa något mer allvarligt men jag vill bara att det ska bli dag.
Bra tips när man är vaken mitt i natten mottages gärna.



söndag 21 september 2014

Malena Ernman är årets kvinna för mig

Malena Ernman fenomenal som kung Xerxes
"Det här projektet bygger bara på ren och skär lust. Vår ursprungsidé var att göra en operaföreställning i Stockholm på samma musikaliska nivå som om vi gjort den i Paris eller Wien och kombinera det med den världsledande teatertradition som finns här i Sverige. Blixten, Lars och jag gjorde en önskelista med precis allt och alla vi ville ha med. Och den önskelistan är fortfarande helt intakt. Det är helt galet egentligen. Xerxes är ett galet projekt!!! Precis lika galet som vår dröm om att göra opera lite, lite, lite folkligare", skriver Malena Ernman på sin hemsida:  www.malenaernman.com
 

Årets kvinna för mig utan minsta tvekan  Malena Ernman. Jag följer hennes kamp mot främlingsfientlighet i insiktsfulla uppdateringar på Twitter och  i sociala media. Hon förtröttas inte i kampen mot den  dumhet som finns. Hennes metoder är humor och engagemang.

Dessutom är hon en så fantastiskt kreativ och mångsidig sångerska med en smittande entusiasm.
Igår var jag med min bror och hans familj och såg Xerxes Artipelag, en barockopera som hon varit drivande i att framföra.

Artipelag är ett fantastiskt museum i Stockholms skärgård ni inte får missa.
Under två månader spelas nu barockoperan Xerxes av Händel där. I en vacker avskalad scenografi njuter man av musik med Malena själv som en dråplig kung, sångare som Kerstin Avemo, Loa Falkman och Ensemble Matheus, en fransk orkester. Nära 800 personer får plats i salongen.
Vi åkte ut tidigt för att hinna äta och njuta av den vackra naturen innan vi bedårades av föreställningen.

Det är en gammal vän till mig som ritat detta hus så kongenialt inbäddat i naturen. Den fine arkitekten Johan Nyrén som själv tyvärr gick bort innan huset invigdes. Jag tänker på honom med vemod när jag är där. 
Det är underbart med ett hus som öppnar sig för konst, för opera, för god mat för överraskande händelser. När vi var där stod ett femtontal konstnärer framför varsitt staffli och målade, också det något man kan pröva på om man tar båten ut dit.

Gör som vi. Ta båten till Artipelag, försök få biljetter till denna roliga underfundiga välsjungna opera. Och dessutom: Följ Malena Erman på Twitter!


fredag 19 september 2014

Ett hemligt café där vi trivs bland böcker och bakverk

Juija läser Mamma Mu
Vi  älskar högläsning, Milton och jag. Han väljer och vi läser.
Ofta blir det samma bok många gånger i rad. Och jag tänker på hur jag som barn läste om mina böcker, om och om igen.

I lördags var vi på vår favoritbokhandel Bokslukaren - böcker och bakverk för barn, vid Mariatorget, vi kallar den Hemliga Caféet för Milton vill att det ska vara hans och mitt hemliga ställe.
För dagen var det Jujja Wieslander som gästade bokhandeln och läste högt ur den senaste Mamma Mu-boken: Mamma Mu simmar med de fantastiska  kongeniala bilderna av Sven Nordqvist.
Vi äter Wille Wonka-kaka eller Lorangas Mazarin, sitter i röda sammetsfåtöljer och trivs i största allmänhet med världen och varandra.

tisdag 16 september 2014

Färgstarka Inspiration Matisse inspirerar

Isaac Grünewald I fantasins värld. Foto: Lars Engelhardt

Sigrid Hjertén, Ateljéinteriör Foto: Moderna museet
Denna soliga höst! Jag tar båten nere vid Barnängsbryggan på söder, just där jag bor. Det tar inte ens en kvart att åka med båten Emelie till Djurgården, sedan en fin promenad och jag är framme vid Waldemarsudde.
Visst är det vardagslyx?
Just nu pågår en utställning där som jag av hjärtat rekommenderar. Inspiration Matisse  heter den. Matisse hade en skola för konstnärer dit många norrmän och svenskar sökte sig i början av nittonhundratalet.
Nu har man ambitiöst samlat ihop verk av dessa Matisselever. Inte bara tavlor, även konsthantverk. Allt vackert presenterat och med en överdådig katalog till.
Där finns min favorit Sigrid Hjertén rikt representerad, Isaac Grünewald och många fler kända och mindre kända. Det är ren fröjd att vandra omkring i de vackra salarna och ta in de färgstarka vackra bilderna.
"Plötligt stod jag framför en vägg som sjöng, nej vrålade av färg och strålade av ljus. Här stod jag framför någonting helt nytt och hänsynslöst i sin ohämmade frihet", sa Isaac Grünwald om mötet med Matisse-målningarna.

När Matisse-eleverna först ställdes ut blev konstnärerna fullständigt halshuggna av dåtidens kritiker.: "Redan utanför ingången till cirkusen möttes vårt öga av ett par reklamplakat, enligt påskrift förfärdigade av en herre som kallar sig Isaak, men som vi starkt misstänka att någon beklagansvärd barnunge på hemmet för sinnesslöa kluddat ihop åt den synbarligen kritiklöse Isaac", skrev till exempel Axel Tallberg.

Jag tycker ni ska promenera ut till Djurgården, ta tid på er, njuta av denna generösa och vackra utställning. Den vackra katalogen med så generöst många bilder är en fröjd att ha hemma sedan, jag återupplever bilderna och läser de intressanta texterna.

Vilken lyx att ta båt till Djurgården hemifrån

fredag 12 september 2014

Syskonkärlek - det tycker jag om

Barrndomsbild, Eva och Peter
Och här är nutidens små syskon.

Mysfredag idag hela dan ... På förmiddagen kom bästa barnbarnen och deras gulliga mamma.
Milton stannade kvar hos mig. Han tyckte att han skulle sova här.

Sedan kom dotter/faster Ellen och hängde med oss och vi fikade i trädgården utanför vårt hus.
Efter en stund till kom dotter/faster Elin också.

Älskar att hänga med barn och barnbarn. Vi leker, pratar, äter, myser.
Igår hittade jag en bild av mig själv och min lillebror, gullig eller hur om än lite suddig?

torsdag 11 september 2014

A most wanted man, intrikat spionhistoria efter le Carré-roman

Robin Wright och Philip Seymor Hoffamn i A most wanted man
Jag har sett A most wanted man av Anton Corbijn efter en bok av John le Carré. Det mest gripande i filmen är att huvudrollen spelas av Philip Seymor Hoffman, enastående skådespelare som avled för en tid sedan. Det här blir hans sista huvudroll och det tänker jag på när han sorgset vandrar bort i slutscenerna.
John le Carré är spännande, tycker jag på något slags engelskt inrökt murrigt sätt. Det är intrikat vävda spionhistorier han illusionslöst berättar  i sina böcker som ofta filmats. Böckerna är långsamma, filmerna likaså, men likväl spännande.
Rysk-tjetjenske Issa kommer till Hamburg, många vill åt honom. Vem är han, vilken är hans livsplan? Kan man ha nytta av honom och vad finns egentligen i bankfacket hans far efterlämnade?
Många frågor, ganska eleganta svar.

Kanske ingen film jag springer benen av mig för att se, men en film med gott hantverk om man som jag gillar långsamma spionfilmer i lätt dyster miljö. Robin Wright gör en spännande tolkning av den amerikanska ambassadens iskalla representant. Gillar henne!

onsdag 10 september 2014

Har jag blivit mångalen?



Har jag blivit mångalen?
Jag har aldrig funderat särskilt över hur månen påverkar mig, har väl snarast sett det som lite flummigt.
Men vad händer?
Jo, de senaste gångerna det varit fullmåne har jag absolut inte kunnat sova. Jag har varit klarvaken som på dagen. Först efteråt har jag insett att det varit fullmåne.
Häromnatten senast. Jag suckade till vännen Karin som bara konstaterade: Fullmåne.
Det är en speciell slags vakenhet. Fullständigt klarvaken är jag.
När jag blir så vaken går jag upp och skriver ett tag, det är det bästa. Sen sover jag en stund på dan i stället.
Berätta för mig: Är du också lite mångalen?

måndag 8 september 2014

Skriv dina adressmemoarer du också och dela med mig

Dalgatan 1 B Sundsvall
Storgatan 45 Sundsvall
Storgatan 18 Sollefteå
Sallyhillsvägen 33 Sundsvall
Tivolivägen 14 Sundsvall
Duvgränd 5B Sundbybeg
Jerum, Stockholm Gärdet
Junkersgatan 13 Aspudden
5, Rue du Regard Paris
Wallingatan 30 Stockholm
Kammakargatan 43 Stockholm
Krokvägen 25 Enskede
Barnängen Stockholm
Mitt liv.

– Är det här din första lägenhet? frågade Milton.
Frågan satte igång en rad minnen. Jag tror inte jag glömt någon adress. Längst bodde jag på Krokvägen.
Dalgatan, Storgatan, starka minnen. Mina första fem år.
Sollefteå, skriver jag om i Lena flyttar. Min mamma var inte lycklig där, jag var en udda fågel, vi flyttade hem till Sundsvall
Sallyhillsvägen, detta vimmel av barn. kanske trettio barn bara i min trappuppgång. Denna oövervakade barndom från andra klass till nian. Skriver jag om i Mopedsommar.
Tivolivägen, gymnasielivet. Snobbigare del av stan.
Sumpan, flytt hemifrån för att plugga, ensamhet, förvirring men så småningom ... flytt till studenthemmet Jerum.
Aspudden, med Leif. Och Paris. Turbulenta politiska år.
Kärleken slog till, passionen, vi flyttade till Wallingatan, sedan Kammakargatan, sedan Enskede, Kent och jag. Tre barn. År av obeskrivlig lycka. Men allt varar inte för evigt.
Och nu?
Barnängen.
Mitt hem, jag trivs.
Nu ställer jag frågan till dig. Var bodde du. Vilka minnen väcker dina adresser?


söndag 7 september 2014

Gillian Flynns usla debutroman Vassa föremål är en bok att undvika

Sträckläsarbok, så spännande

Jag skrev om Gillian Fynns Gone girl häromdagen. En bok jag inte kände till,  men tänkte skulle vara en bra smärtlindrare för min nyopererade axel.
Ont ska med ont fördrivas.
Och sannerligen, den var så sjukt spännande att jag inte kunde släppa den. Och inte hade ont.
Kanske kände jag efter att ha läst den att hon inte nådde något djup i personskildringen, men intrigen var så spännande uppbyggd. Dessutom var språket rappt men en hel del roliga vändningar.
Jag kastade mig alltså över hennes debutbok som just kommit ut på svenska. Vassa föremål. Vilken smörja!
Jag pressade mig att läsa den till slutet för jag tänkte att något måste den ju ha. Det har den inte.
Usel personteckning, torftigt språk, en handling utan all trovärdighet.
Katastrofalt usel bok att undvika
Vassa föremål är en bok jag ångrar att jag läste. Totalt förutsägbar. Jag hade inte fortsatt läsa den om jag inte gillat Gone girl. Oftast undviker jag att skriva om usla böcker, jag är ingen smakdomare. Men i det här fallet tycker jag boken är så chockartat dålig att jag måste få säga det.
Men läs Gone Girl!


fredag 5 september 2014

V plus Fi - ett parti med glöd och eftertanke

Min blogg handlar mest om skrivande och livsfrågor och sällan om dagspolitik. Men nu är det svårt att värja sig. Jag vill berätta hur jag tänker.
Nummer ett är så klart att få bort den ojämlika regering som så naggat hål i solidaritet, jämställdhet och vård och omsorg under sina bedrövliga sorgliga åtta år vid makten. En regering av de rika för de rika som gröper ur den välfärd i ett solidariskt Sverige jag varit så stolt över. Hur står vi ut!
Vad röstar man på?

I min omgivning är det s, Fi, V eller Mp som gäller. Bara det. Men på vilket av partierna man ska lägga sin röst på funderar vi mycket.

I själ och hjärta är jag socialdemokrat, på entusiastiskt solidariskt Palmevis. Löfven gillar jag, han är liksom en ursosse, men sen finns det sen del jag inte gillar lika mycket i dagens arbetarrörelse.

Jag tycker nog att den bäste socialdemokraten idag är  Jonas Sjöstedt. Jag är så mycket närmare allt Vänsterpartiet står för. Jag avskyr den flirt som pågår i smyg med borgerliga partier från Socialdemokraterna sida. Jag vill inte ha ett s hjärta fp eller c. Jag vill vara säker på s plus v plus mp. Därför röstar jag nog på Vänsterpartiet.

Samtidigt så vill jag så otroligt gärna ha Gudrun Schyman i Sveriges Riksdag. Men att våga rösta Fi i detta läge när allt är osäkert ...?

Som jag drömt tidigare: Slå ihop Fi och V med Gudrun och Jonas som ledare/språkrör. Det vore ett parti med glöd och eftertanke.

onsdag 3 september 2014

Thriller och piller


Man ska väl inte klaga över att kunna sitta i sol på balkongen och läsa en otroligt spännande thriller. Gone girl av Gillian Flynn. Så otroligt välskriven, så pregnant. Jag har bara kommit en bit in i historien än men är fascinerad.

Igår läste jag Elizabeth Georges senaste pocket En lögn att lita på. Lite bättre än hennes senaste, tänkte jag. Känns kanske lite tryggt att harva igenom hennes koncept av  personer som är som gamla vänner nu. Rätt nöjsamt - men oj vad den bleknar i jämförelse med Flynns  intelligenta mångbottnade bok.

Så det är inte synd om mig. Jag tillfrisknar. Det blev ett tillfälligt bakslag av de starka smärtlindrande tabletter jag fick efter min axeloperation. Tradolan, av psykologer kallad Tralala. Jag blev uppvarvad och helt röd om kinderna, lite konstig sa en dotter.
Det var väl okej men sen fick jag svårt att andas och måste ringa ambulansen. Snälla killar kom och konstaterade allergi mot medicinen, men jag fick stanna kvar hemma men sluta med tralala - som har otäcka effekter läste jag på nätet. Morfinpreparat. Nu har jag gått över till Alvedon.

Snart är jag helt som vanligt igen.
Till dess en glad vinkning, jag kan nästan vinka med min arm, från balkongen