torsdag 22 januari 2015

Vi går på museer, bra sätt att umgås, igår Olle Olsson Hagalund

Det vita huset, olja fyrtiotal
I snö men glad

Igår var en fantastisk dag. Jag är inte ironisk. Jag vet att det snöade och jag hatar det. Men jag var med vännen Maria på ett så fint museum: Olle Olsson Hagalund.

Maria och jag arbetade tillsammans många år. Vi vill så klart fortsätta ses, så då går vi på olika museer, ser utställningar och fikar och pratar. Ett härligt sätt att umgås.

Igår Olle Olsson Hagalund-museet. Det lilla fina huset är målat i samma knallturkosa färg som mitt kök. Det är det hus där Olle föddes, levde till sin förtidiga död. Överallt hänger hans tavlor och miljöerna är återskapade som de var.
Hans dotter Lena, som växte upp i huset,  visar runt och berättar och det är alldeles fantastiskt. Vi var de enda besökarna igår. Jag älskar naivistisk konst och Olle Olssons tavlor är ljuvliga. Man blir helt enkelt glad av att betrakta dem.
Huset sommartid i sin färgprakt

I ett rum kan man lyssna till en  fin intervju med den kloke och humoristiske målaren.
Han nästan dog av sorg när de insiktslösa politikerna i Solna rev närapå hela Hagalund.

Tack och lov fick några hus stå kvar.
Intill reser sig Blåkulla. Fult.

Tänk om Solna idag i stället haft detta förtjusande kvarter som nu bara lever kvar i Olle Olssons färgstarka härliga målningar?
Auktion i Hagalund, olja sextiotal
Jag säger bara till dig som inte varit på detta museum: Ila dit.

Du får sol i hjärta och sinne av den utflykten.



4 kommentarer:

Marina sa...

Tack för tipset! Det ska jag lägga på minnet.

Anna/notonmusic sa...

Är också barnsligt förtjust i naivistisk konst, superfin tavla /auktion i Hagalund! Jag går SÅ lite på museum. När jag blir pensionär ska jag bli baglady och gå på vartenda museum som finns!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Och det finns ju så många museer, Anna! Tänk detta kände jag inte alls till och det är underbart!

maggisvarldgmail.com sa...

Min mormor bodde i Hagalund i en gammal hyreskåk som låg innanför ett högt brädstaket. Det var trappor upp till porten och det luktade speciellt, inte illa men såpslitet utspätt! Av trakten runt omkring minns jag inte, jag var så liten men på Liljevachlsutställningen för några år sedan hade en konstnär byggt upp hela Hagalunds kåkstad. Som du säger, tänk om man sparat och vårdat denna unika miljö…nu finns den att beskåda i bilder och i vår tar jag mig en tur till Olle Olssons hem och tavelvärld!