https://www.instagram.com/evaswedenmark/

lördag 23 maj 2015

Liza Marklund - jäklar vad bra hon är i Annika Bengtzon-romanerna

En gång i tiden, när vi i Emma Vall skrev vår första spänningsroman Kattjakt skrev Liza Marklund sin Sprängaren. Samma år. Det var första året Polonipriset delades ut till bästa deckare skriven av en kvinna. Vi hoppades så klart. Väldigt mycket.
Men det var Liza som vann priset, vi blev inte ens nominerade.
Vi var besvikna. Ledsna också.

Kanske är det därför jag inte precis kastat mig över Liza Marklunds böcker. Jag borde, har jag tänkt, men det har inte blivit av. Förrän nu.
Och jäklar vad bra de är!

Nu har jag läst en hel rad och imponeras av hennes otroliga intensitet i berättelsen om Annika Bengtzon. Det är skickligt researchade och berättade spänningshistorier.
Vad som berör mig mest är att det samtidigt är så levande bra skildringar av en ung, så småningom lite äldre, kvinnlig journalist. Av livet på en kvällstidning, en arbetsplatsskildring som också berättar hur andra krafter än tron på journalistiken tar över i media.
De är  tidsdokument om kvällspressens totala förflackning.
Samtidigt en så bra skildring av vårt kvinnoliv i Sverige de senaste decennierna, denna kamp att få ihop alltmer pressade jobb med relationer, med barn, med familjeliv. Hur vi brottas med duktig-flickasyndromet och vill så mycket mer än vi kanske orkar, men stretar på.

Liza är så bra. Hon var värd Polonipriset!
Känns skönt att erkänna det. Jag avskyr så i grunden missunnsamhet och avundsjuka.

Ändå vill jag utan jämförelse säga att våra fem böcker om journalisten Amanda Rönn i Sundsvall också är jäkligt bra och läsvärda!

10 kommentarer:

Anna/notonmusic sa...

Härligt ärligt inlägg. Jag tror på det som sägs att avundsjuka är en signal eller hint om vad man saknar och längtar efter så man kan lotsa sig själv i rätt riktning. Har läst nån Marklund, kanske ska jag läsa lite deckare i sommar. Och då ska jag gärna prova dina vuxendeckare som vi pratade om förut. I år har knappt en bok blivit läst pga mina studier. Kram!

Granne med potatisodlaren sa...

Jag läste den sista igår. Den är en av de bättre. Och jag håller med dig om att drivet i språket och att miljöerna är väl skildrade.

Hon var ju en kollega för länge sen innan hon for söderut. Luleå skildrar hon som om hon lever härfortfarande.

Emma Vall deckarna gillar jag för att där mervardagliga och skildrar Sundsvall. De står i min bokhylla och glädjer mig.

Kram du minst missunnsamma kvinna jag känner till

Eva Swedenmark sa...

Anna, jag ser fram emot att höra vad du gillar Amandadeckarna, jag tror kanske att de passar dig!
Och visst är det viktigt att gräva fram sina könslor av avund, titta på dem, fundera, och vips är de bara tankar jag befriar mig ifrån i stället för att vara något ont som förgiftar mitt tankesystem.

Eva Swedenmark sa...

Eva, vilka rara ord. Det var så vänligt sagt att jag blir alldeles glad i hela kroppen.
Jag laddar nu för att läsa de allra sista Annika Bengtzonböckerna - snart! Kram!

Karin sa...

Nä, avundsjuka funkar inte, inte i något sammanhang, men det är kanske en särskilt dåligt idé för författare. Det tar ju aldrig slut liksom. Till sist sitter man kanske där och är sur för att alla verkar tycka att den där Shakespeare är så himla bra!

Och båda de rödhåriga kvinnliga deckarna, Annika Bengtzon och Amanda Rönn är intressanta och trevliga bekantskaper!

Eva Swedenmark sa...

Karin! Så är det. Och det var väl meningen med att uppmuntra kvinnor att skriva spänningsromaner och förlagen att ge ut dem. Annika och Amanda skulle nog kunna gilla varandra.

Andra året i Hjo sa...

Jag läste Marklunds första, skriver rappt men Annika Bengtzon lite för duktig för att behaga mig. Jag håller med GW, hans poliser lyssnar på dansbandsmusik och det känns bra mycket trovärdigare än Mankells klassiska musikpolis. Rätt trött på deckare över huvud taget men får ta mig ner till bibblan och låna någon av Emma Vall. Så får vi se.

Margareta Wahlén sa...

Jag gillade första boken med Annika Bengtsson, läste några ytterligare men tröttnade sedan. Tyckte inte riktigt om hennes stil…Kanske gör jag Marklund orätt som inte gett henne en riktig chans men det finns något hos henne jag inte gillar…Emma Vall böckerna är mycket mer sympatiska och Amanda en trevligare bekantskap!

Eva Swedenmark sa...

Hej Hjovän. Jag är också ganska trött på deckare men jag har några favoriter. Tove Alsterdal är en av de senaste. Leif GW förstår jag mig inte alls på, men jag läser just nu med nöje hans självbiografi. Och så Liza då. Jag gillar hennes nerviga modiga Annika och tycker det är så spännande med tidningsinteriörerna. Snart kommer den sista Annika B-boken!

Eva Swedenmark sa...

Margareta, jag kände lite likadant men nu läser jag alla böckerna och det är spännande och betydligt mer mångbottnat än många andra deckare. Läste just en intressant intervju med henne av Amelia Adamo i senaste M. Jag blir glad att du gillar vår Amanda, hon känns som en nära vän. Åh vad jag skulle vilja se de böckerna filmade!