https://www.instagram.com/evaswedenmark/

måndag 29 juni 2015

Lyssna till tystnaden, vila i ögonblicket


I sommar ska jag lyssna till tystnaden. Vi har satt upp två holkar, hoppas en trädkrypare och någon annan fågel vill flytta in.
Jag vill bara sitta där på min trapp och glo på blommorna.
Sluta tänka alla dessa tankar om vad jag måste och vad jag vill, vad jag borde och vad jag missat.

Jag vill bara lyssna till tystnaden, höra blombladen falla, lyssna på bina som surrar och kanske alla tankar slutar snurra.

Snart snart flyttar jag ut till ön. Det är bara några hammarslag bort.
Sedan friden.
Måtte jag ge mig själv ro att bara begrunda, att vila i ögonblicket.
Att vara nöjd.

torsdag 25 juni 2015

Morgonteve dränerar mig och gör mig till passiv betraktare av andras liv

Hellre se ut genom fönstret än se på morgonteve

Mitt tevetittande är verkligen en mätare på min energinivå. Låg nivå=mycket teve. Mycket energi= litet teve, mer radio.

Det har varit lite segt ett tag, livet. Jag kan inte flytta ut till ön än, bygge pågår, regnet faller, bygget fördröjs. Jag har kommit till ett stopp i skrivandet, ganska färdiga manus men inte riktigt färdiga. Tankepaus.
Känner mig ensam.
Då märker jag hur jag håglöst stiger upp, sätter på teven och äter frukost framför så mycket flams i nyheterna. Till och med reklam.
Sitter jag och ser reklamteve och äter frukost framför teven? frågade jag mig själv. Inte bra.

Jag införde morgonteveförbud. Äter nu frukost vid köksbordet och lyssnar på P1, så som jag alltid gjort. Hela livet. Och märker hur teve liksom suger ut min energi. Det går som ett osynligt rör från teven till mig och genom det dräneras jag på lust och energi. De hurtiga morgontevereportrarna lever ett ställföreträdande liv åt mig medan jag betraktar. 
Så får det inte vara.
Så vill jag inte att det ska vara.
Jag vet hur morgnarna ska vara. Promenad vid kajen, P1, frukost. Vid köksbordet eller kanske på balkongen.
Men teve? Nä, vet jag vad. Nu får jag allt skärpa mig.
Och obs, jag talar bara för mig själv. Moraliserar inte över andras morgonvanor.

Sarah Waters The Paying guests fängslar med instängdhet, död och passion


Jag har ett ambivalent förhållande till Sarah Waters. Ni vet författaren som skrivit bl a Kyssa sammet, om lesbisk kärlek i det viktorianska England, Nattvakten och Främlingen i huset.
Jag sugs in i hennes romaner och kan inte släppa dem. Det är människoporträtt och miljöer, otroligt väl researchat,  som fascinerar och förbryllar mig.
Ändå har jag varit besviken när jag läst flera av böckerna för jag tycker inte alls att slutet hållit vad bokens början lovat, det har varit märkliga antiklimax, en slags snopen tom känsla.

Så med viss bävan började jag läsa The Paying guests (finns översatt som Hyresgästerna). Jag läste den på engelska, inte helt lätt och jag missade nog många nyanser är jag rädd men jag ville inte vänta. Och jag sögs in i romanen.
Om jag nu sitter och bloggar fyra på morgonen är det för att jag måste läsa ut den.

Den utspelar sig efter första världskriget, 1922, i ett England med nya sätt att leva, nya normer. Nya klassmönster också. Överklassflickan  Frances Wray och hennes mamma måste hitta ett sätt att ha råd att bo kvar i sitt stora hus i ett fint område. Det unga paret Barber flyttar in som "paying gustes" och i Frances frusna liv börjr passionen att spira. Lilian och hon dras till varandra och medan Leonard, hennes man, arbetar utvecklar sig en intensiv och så förbjuden kärlekshistoria mellan de två kvinnorna. Det är passion, det är bråd död, lidelse, sorg.

Boken är på över sexhundra sidor, den är så otroligt detaljrik.  Jag känner hur livet är i det mörka instängda huset där det unga paret släpper in  ett slags ambivalent liv. Mycket händer och jag vill inte avslöja någonting. Ingen spoiler. Men dramatiska händelser gör att detta också är en så detaljrik, infamt spunnen spänningsroman, inte av Vem-gjorde-det-sorten men väl Hur-ska-det-gå.

Sarah Waters skriver nästan som en sociologisk rapport över livet med tydliga klass- och könsgränser som inte får överskridas, men gör det. Ibland blir jag under läsningen utmattad när så mycket redovisas, så många detaljer och tankar är med. I synnerhet i bokens andra del där mycket utspelar sig i en rättssal. Då kroknar jag nästan. Men jag kan inte släppa den.

Och slutet då? Ja denna gång är det ett slut som inte gör mig besviken.

tisdag 23 juni 2015

Vad gör lite regn när man är tillsammans


Ibland är det verkligen när förutsättningarna är riktigt risiga som det blir så väldigt trevligt. Midsommar. Vädermakterna var emot oss. Vi hade förberett så mycket på festplatsen, lekar, lotterier, fika.  Sol hoppades vi på.
Men det regnade, skrattande dansade vi runt i leran i våra gummistövlar. Det fanns ett litet tak att stå under när vi fikade. Där trängdes vi och vi var säkert över hundra! Alla lotter gick åt och Milton vann tre priser i rad. Barnen hoppade säck och sprang med potatis i på en sked och fick belöning i form av godis. När vi skulle städa festplatsen dan därpå hade ungdomsgänget gjort hela jobbet kvällen innan, fanns inte en burk eller ett papper kvar att städa bort kvar.

I vårt hus, kaos också. Vi håller på att bygga om så två av våra rum gick inte att använda. Vi var bara familjen denna gång, kunde liksom inte utsätta någon gäst för kaoset. Så E2 sov på soffan. Några sov på golvet i vardagsrummet. Det var rörigt och verktyg överallt, tomten var uppgrävd för att en ledning ska ner, vi grillade i spöregn med en parasoll över och jag hade inte ens bakat marängtårta i år, det som jag alltid brukar göra.
Ändå var allt så obeskrivligt trevligt och härligt och de små barnen tyckte att inget är bättre än när hela familjen är samlad. Jag håller med!

tisdag 16 juni 2015

Livet är för kort för dåligt kaffe och snobbig attityd

 Life is too short for bad coffee
Jag har hört av folk som dricker öl att det blivit mer komplicerat att beställa. Finns så många olika sorter, märken, färger, bryggerier mm. Det gamla "en stor stark" ... räcker inte.

Men kaffe ... det borde inte vara svårt? Eller ... Vi skulle ta en mysig frukost, kompisen och jag.

– Vi vill dela på en youghurt med nötter
– Då blir ni inte mätta, slog servitrisen fast.
– Men vi vill dela.
Så vi fick in en tallrik med en sked.
– Skulle vi kunna få en tallrik till och en sked till ...?  Vi skulle dela, som sagt.

– Och en café au lait, tack, sa jag. Ni gör den på espresso eller hur?
– Nä på svenskt kaffe. Café au lait är svenskt kaffe med mjölk, annars heter det caffe latte. (Tillrättavisande ton)

– En caffe latte då
Sen fick jag en ljummen kaffe, svag, med överkokt mjölk.

– En ostsmörgås, tack, sa min kompis.
Fanns inte. Däremot lantbröd med diverse utstyrsel.
– Vi kan ju lägga lite ost på avocadon på lantbrödet ... (55 kronor)

Fint som snus ska det vara. Nya Nytorgetstilen på vissa restauranger. Trist tycker jag.
Tycker Nytorget 6 ska fixa trevligare frukostmeny och attityd!

torsdag 11 juni 2015

Det började som en dröm om en bok, nu är det verklighet

Finaste snittarna någonsin!
Casper och Kevin, författare, illustratörer och festfixare


Nu har vi haft release på boken Högt tempo som Bredsands bästa femma med hjälp av mig och Annica skrivit.
Releasen ägde rum på badstranden Fläsian (min barndoms strand). Självklart hade dessa underbara barn tillsammans med sina lika fantastiska lärare  gjort en häftig release. Aldrig någonsin har jag sett så fina snittar - kolla bilden! Och aldrig hört sådana fina tal. Barnen höll talen så klart, fina, kloka och genomtänkta. Föräldrar var där och andra som stöttat projektet. Monika Westin från Kulturskolan i Sundsvall, en härlig eldsjäl, skålade i äppeldryck med barn och föräldrar och Sara från Förlag 404 som hjälpt till med tryck mm.

Nu finns boken. Det som började hos barnen som en dröm är nu verklighet. De berättade i sina tal hur de lärt sig hur mycket arbete som ligger bakom en text, en färdig bok. Hur man måste tänka igenom allt och förbereda sig. Jag lovar att varje barn i klassen känner igen egna stycken och formuleringar i boken även om Annica och jag bakat ihop den till en helhet. Och det har verkligen arbetet med detta projekt.
Tillsammans.
Killar, tjejer, barn med olika bakgrund - de har haft ett gemensamt mål och strävat mot det med all sin energi och uppfinningsrikedom, ledda av Johan, sin klassföreståndare och Annica och mig.  Nu slutar de femman. Nästa år är de Bredsands bästa sexa. Jag tror att de här barnen kommer att fortsätta läsa och skriva och att de ser på böcker och skapande med nya ögon.

Boken säljs på
Vängåvans Bok & Papper AB
En riktig bokhandel - i Stenstan sedan 1840
Storgatan 22, Box 893, 851 24 Sundsvall
Tfn 060 150475, 070 6734760,
och kan också beställas från lärare Johan på denna maildress: johan.karlsson@skola.sundsvall.se
Milton var så klart med på releasen


fredag 5 juni 2015

Jag tänker att jag gärna vill ha ständigt blommande syrener i mitt liv

Solen skiner. På fötterna nya sandaler, inga strumpor. För varmt med jacka. Barärmad i solen.Syrenhäckarna blomstrar längs med kajen där Kajsas kafé ligger strax nedanför mig. Jag har hängt där en stund och pratat livet och skrivandet med en gammal  kärlek.

Det är så jag vill att det ska vara.
Varmt.
Sol.
Hela tiden.
Och gärna ständigt blommande syrener.
Vänskaplig relationer även sedan passionen klingat av.

Jag ser på mitt fönsterbräde där morsdagsbuketten prunkar  och tänker att jag har det bra. Vaknar och skriver. Köksbordet är min arbetsplats. Där sitter jag och hittar på. Över allt högar med böcker som lockar till läsning.
Ensam, men med varm familj och vänner. Som det stod på en tröja jag såg i ett SOFO fönster: No boyfriend, no problem.
Så känns det idag. Tomorrow is another day.
Men just nu: Fint!

torsdag 4 juni 2015

Nu kommer BOKEN! Högt tempo av bästa Bredsandsfemman

Nu är det dags! Högt tempo har kommit från tryckeriet. Nästa vecka är det release för boken Högt tempo som Bredsands bästa femma skrivit med stöd av Annica Wennström och mig.
Tv några av författarna!

Nu är det dags. Boken har kommit från tryckeriet. Nästa vecka är det release på min barndoms badstrand Fläsian för ett av de roligaste skrivprojekt jag varit med om.
Vi vill skriva en deckare, sa femteklassen till Annica Wennström och mig. Hjälp oss!
Vi har träffats under våren, berättat om hur man bygger upp en bok. Skapat huvudpersoner och en handling. Vi har mailat till varandra.
Vi har gett dem skrivuppgifter där de kastats ur sin vanliga värld och fått låtsas att de är någon annan, funderat på frågor som varför brott inträffar, vem som är ond och varför man drivs att begå handlingar man inte tycker är bra.
Hela tiden har de varit fantasifulla och med glädje kastat sig in i alla uppgifter de fått. Hela tiden med stöd av sina lärare som varit lika entusiastiska och med stor energi skaffat pengar till tryckningen. Boken kommer att finnas på bibliotek och att köpa.
Jag berättar mer nästa vecka efter releasen.