onsdag 13 januari 2016

Min mamma dog men hon finns alltid kvar hos mig

Min lilla mamma när hon var omkring 80, lite tröttare men ständigt kraftfull och glad ändå. Hon älskade Birgit Bohlins härliga färgstarka kläder
Den allra första bilden av mig och mina föräldrar, Gulli och Gösta
En god vän har förlorat sin mamma. Som alltid får detta mig att tänka på min mamma som dog för över tio år sedan men ständigt är närvarande i mitt liv.
Hon levde sitt stillsamma liv i Sundsvall. Vi hade nära kontakt och pratade varje dag men mitt liv var så annorlunda. Jag var ständigt på väg, ville göra så mycket. Hon var så förnöjsam. Så positiv. Hon fanns alltid där. "Lillltanten på första våningen" som en granne sa.
Så en dag, fanns hon inte mer. Jag visste det skulle hända, hon var gammal och sjuk men ändå på något sätt evig. Hon hade alltid funnits och skulle alltid finnas för mig.
Men så är det ju inte.
Jag var fruktansvärt ledsen och jag kände skuld för att jag inte varit hos henne mer. Men så småningom viker den första sorgen och jag accepterade. Accepterade att hon inte fanns.
Ändå finns hon så intensivt, märkligt nog. Jag tänker på henne varje dag. Jag pratar med henne i mitt huvud. Hon är verklig.
Som ett kärleksfullt väsen i min tillvaro.
När jag var i Indien och åkte svindlande märkliga färder i underliga fordon var hon med. Det var det mest konstiga. Hon skulle aldrig ha drömt om att åka till Indien och stiga ombord på en ricksha som dödsföraktande kastade sig ut i trafiken i Bangalore. Nu var hon där ändå. Jag kände hennes närvaro så intensivt. Ändå är jag ingen religiös eller troende människa.
Visst är det märkligt.
Och vilken tröst det är.
Mamma, du finns där.

4 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Fint skrivet. Tack igen och kram.

maggisvarldgmail.com sa...

Vet du Eva, min mamma finns ofta hos mig! jag tänker på henne varje dag och här i Frankrike (som hon älskade) är hon speciellt närvarande. Några gånger har jag känt hennes närvaro så intensivt att jag sagt till Christer "Nu är mamma här!" jag kan som du tänka att jag skulle varit mer med henne, åtminstone de sista åren då hennes Kärlek dog. Ändå besökte jag henne regelbundet…men jag är glad för de minnen vi har tillsammans och stolt över att just hon blev min mamma. KRAM

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tack Annika. Tänker på dig. Varma kramar

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Så skönt att höra Margareta att jag inte är ensam om mina tankar kring vad jag gjorde och inte riktigt hann med. Kunde jag vrida tiden tillbaka skulle jag ha varit hos henne i Sundsvall så mycket mer.
Och tänk att du också känner din mammas närvaro! Så märkligt och fint det är. Många kramar!