Synd att du inte bloggar längre, skrev en av mina bloggvänner.  Det var som om energin försvann, kanske för att jag arbetat så hårt med alla de böcker jag skrivit de senaste åren. Det fanns inget utrymme i min hjärna.

Men jo ... jag har saknat bloggandet, eftertänksamheten, möjligheten att fundera tillsammans med andra. Byta tankar och erfarenheter på ett annat sätt än Facebook. Saknat alla kloka kommentarer och kontakten med bloggvännerna som blir så annorlunda när man inte bloggar själv.Så jag kanske börjar igen! Men skamligt nog minns jag knappt hur jag gjorde. Testar att skriva ett inlägg och trevar mig fram med fingrarna. De minns nog. Och kanske minns någon mig.