tag:blogger.com,1999:blog-4824852280271063820.post8302550781873178615..comments2024-03-28T10:13:54.121+01:00Comments on Eva Swedenmarks Värld: Jag står mitt inne i mina kläder för att inte frysa i svinkylanwww.evaswedenmark.blogspot.sehttp://www.blogger.com/profile/15678323056774197168noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-4824852280271063820.post-45235839216080863952010-12-21T19:53:26.023+01:002010-12-21T19:53:26.023+01:00Johanna, jag tänker mest att jag inte frös så myck...Johanna, jag tänker mest att jag inte frös så mycket då, och framför allt tänker jag på att vad jag än hade på fötterna så nog stod jag på benen, nu halkar jag omkring hela tiden, sorglig utveckling :)<br />Härligt med morgonpromenader - jag återkommer om det när snön smält undan!www.evaswedenmark.blogspot.sehttps://www.blogger.com/profile/15678323056774197168noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4824852280271063820.post-56485829642862415902010-12-21T19:16:41.948+01:002010-12-21T19:16:41.948+01:00Exakt så är det, man slappnar av i sina kläder, de...Exakt så är det, man slappnar av i sina kläder, det minns jag att jag gjorde.Nu när du säger det.Att man frös mindre då. Hade helt glömt det. Jisses vad man frös som barn, man var tydligen ute jämt, stående i busskurer och rökrrutor och på stan på lördagarna (i Uppsala), stod i grupp och pratade med kompisarna medan det rykte ur munnarna. Nu är jag ute men rör på mig. Och har ordentliga kläder. Fanns inte varma vinterskor då? Fötterna var alltid halvt förfrusna.<br />Här är föresten min promenad (början av den) från jobbet, jag älskar att gå den i vinterväder, får endorfinkick av det!Johanna Wistrandhttps://www.blogger.com/profile/14864090113100820439noreply@blogger.com