Mer om mig och skrivandet
▼
söndag 30 november 2008
lördag 29 november 2008
Solhälsning på Yogashala
Jag går på en kurs i ashtangayoga på Yogashala i Stockholm. Det är jobbigt men också fantastiskt. För ett år sedan, i Goa, prövade jag några lektioner. Sedan dess har jag tänkt att jag borde... nu går jag i alla fall en nybörjarkurs denna helg. Då var vi i en yogashala vid Indiska Oceanen, i stället för väggar gardiner i blå toner som fladdrade i vinden. Varmt. Sol. Nu kämpar jag i mina kängor Renstiernas gata upp i snål vind. Men stämningen i yoagsalen är varm och välkomnande och jag kämpar med mina solhälsningar.
fredag 28 november 2008
Lingon och lust - vår fjärde bärbok
Idag har jag varit flitig. Annica Wennströms och min deadline för Lingon och lust tickar på, snart ska vi lämna manus. I mina tankar är jag hela tiden i Östersund med vår familj där och följer deras liv. Den italienska restaurangen La Stella är centrum för många händelser. Finns den på riktigt? har många läsare frågat oss.
Här är i alla fall omslaget till den fjärde boken i vår bärserie - visst är det fint? Lotta Kühlhorn har gjort det.
Nu finns två av bärböckerna att köpa i pocket, Smultron och svek och Vinbär och vemod. Vi vet inte när Hallon och hat kommer, snart hoppas alla de läsare som hör av sig till oss om det. Just nu säljs den annars till bra pris i Svalans bokklubb
Röd ljung
För några dagar sedan var min balkongmöbel täckt med tjocka vita kuddar av snö. Min balkonglåda var fylld av is och hade även den en kudde av snö. Men nu har snön smält undan, och under snön, i isen, växer mina röda ljungblommor och en liten planta rosmarin. Det är så hoppfullt. Hoppas att ljungen fortsätter lysa röd. Och hoppas att vintern dröjer. Hur kan någon som är född i Sundsvall som jag och upplevt många vintrar där tycka så illa om vinter och kyla? Redan som liten kände jag att något var fel, jag skulle ha blivit född någonstans där det aldrig snöade utan var varmt och soligt!
Jag ser The Notebook och tårarna rinner
Vi flydde in i en film häromdagen, E. och jag när det var snö och grått och hemskt ute, jag hatar vintern. Såg The Notebook . Dagboken - Jag sökte dig och fann mitt hjärta är regisserad av Nick Cassavetes. "Du kommer att älska den!" sa E. Ja! En film att älska och gråta till. En film om livslång kärlek som sliter i mitt hjärta när jag ser den. Jag grät hela tiden för att det var så vackert, så obönhörligt, så enastående skildrad kärlek.
Just så ska mitt liv bli, tänkte jag en gång. Den här kärleken är för evigt, när vi blir gamla, som i filmen, då ska vi stötta och hjälpa varandra, det finns inga svek. Bara vackra minnen av ett långt liv tillsammans.
Men svek finns. Och kärleken som skulle räcka livet ut blev ett sår i mitt hjärta. Nu är såret ärrat, det är lugnt. Och livet ger mig ny kärlek. Men att se The Notebook, det var smärtsamt. Och underbart. Tårarna rinner.
Just så ska mitt liv bli, tänkte jag en gång. Den här kärleken är för evigt, när vi blir gamla, som i filmen, då ska vi stötta och hjälpa varandra, det finns inga svek. Bara vackra minnen av ett långt liv tillsammans.
Men svek finns. Och kärleken som skulle räcka livet ut blev ett sår i mitt hjärta. Nu är såret ärrat, det är lugnt. Och livet ger mig ny kärlek. Men att se The Notebook, det var smärtsamt. Och underbart. Tårarna rinner.
torsdag 27 november 2008
Bokhora, Boktoka, Oofbok... och jag
Igår på Stadsbiblioteket i Stockholm diskuterades litterära bloggar. Bokhora var där,Boktoka likaså och OO0fbok. Håkan Bravinger, författare och förläggare, diskuterade läsande och bloggar med dem. Alla var entusiastiska bokläsare. Som jag.
"Gå ut i friska luften!" Det var den uppmaning jag ständigt fick som barn, i stället för att sitta inne, uppslukad av en bok. Bokbloggarna verkade vara samma sort (men det fanns inte en enda man med som bokbloggade??? Finns ni därute?)
Bloggarna läser, blir uppfyllda av böckerna, så uppfyllda att de vill dela med sig. Och uppenbarligen finns många som vill lyssna, läsa, debattera.
Så varför inte en blogg? tänkte jag som ändå sitter framför min mac hela dagarna och skriver. Facebook räcker inte riktigt till, inte om man vill dela sina funderingar med andra.
Tekniken lade nästan krokben för mig.
Men nu är jag inne, jag försöker. Om inte annat är det väl ett sätt att formulera mina tankar i skrift, såhär, inte bara i dagboken eller i mina böcker.
"Gå ut i friska luften!" Det var den uppmaning jag ständigt fick som barn, i stället för att sitta inne, uppslukad av en bok. Bokbloggarna verkade vara samma sort (men det fanns inte en enda man med som bokbloggade??? Finns ni därute?)
Bloggarna läser, blir uppfyllda av böckerna, så uppfyllda att de vill dela med sig. Och uppenbarligen finns många som vill lyssna, läsa, debattera.
Så varför inte en blogg? tänkte jag som ändå sitter framför min mac hela dagarna och skriver. Facebook räcker inte riktigt till, inte om man vill dela sina funderingar med andra.
Tekniken lade nästan krokben för mig.
Men nu är jag inne, jag försöker. Om inte annat är det väl ett sätt att formulera mina tankar i skrift, såhär, inte bara i dagboken eller i mina böcker.
Världen är stor nog för allas behov men inte för allas begär
Zac O´Yeah har skrivit en utmärkt bok om Gandhi. "Mahatma eller konsten att vända världen upp och ner". Den läser jag idag medan jag följer de sorgliga rapporterna om terroristdåden i Indien. Biografier kan vara tråkiga, alltför ensidigt kritiska eller hyllande. Zacs bok är ett myllrande äventyr av roliga kommentarer, kloka citat och spännande nutidshistoria. Läs den!
Det var Gandhi som sa att världen är stor nog för allas behov, men inte för allas begär. Vi har en del att lära av honom.
Det var Gandhi som sa att världen är stor nog för allas behov, men inte för allas begär. Vi har en del att lära av honom.