För några dagar sedan var min balkongmöbel täckt med tjocka vita kuddar av snö. Min balkonglåda var fylld av is och hade även den en kudde av snö. Men nu har snön smält undan, och under snön, i isen, växer mina röda ljungblommor och en liten planta rosmarin. Det är så hoppfullt. Hoppas att ljungen fortsätter lysa röd. Och hoppas att vintern dröjer. Hur kan någon som är född i Sundsvall som jag och upplevt många vintrar där tycka så illa om vinter och kyla? Redan som liten kände jag att något var fel, jag skulle ha blivit född någonstans där det aldrig snöade utan var varmt och soligt!
Ha ha ha.
SvaraRaderaJa Eva, jag tror att hela norrlandsfamiljen ställer sig samma fråga; hur är det möjligt?
Eller hur! Jag känner att jag liksom tinar upp i värme och ur det frusna skalet växer en helt annan gladare människa i solen. Jag är inte som min ljung som blommar i is. Vintertid fäller jag ihop mina kronblad och går i vinterdvala. Vi åker till solen!!!
SvaraRadera