Orden som befriar är en ny läsvärd serie i DN. Inleds idag med intervju med författaren Eva F Dahlgren. Jag fastnade för hur hon berättar att orden försvann, hon kunde inte skriva längre. Då började hon brodera. Stygn lades till stygn, och efter en tid kunde hon lägga ord till ord. Jag har svårt att låta mina händer vila. När jag inte skriver eller läser så vill jag gärna ha något i händerna. En enkel stickning eller virkning kanske. Ett arv från min mamma. Hon handarbetade alltid, jag tror hon skämdes lite för att bara sitta ner utan att göra något och se på teve. Men om hon stickade sina sockar så gjorde hon något. Och det blev flera tusen par. Gullis varma sockar, en nödvändighet i det kalla huset i Enskede där jag då bodde. Mamma dog för flera år sedan, sockarna finns kvar. På bilden från femtiotalet handarbetar hon i vårt hem i Sallyhill, före tevens tid, radiogrammofon hade vi, och mamma handarbetade alltid.En dag när Gullisockarna tagit helt slut måste jag nog skapa ett mönster och sticka likadana. När jag stickar löper minnets trådar också, osorterat och fragmentariskt och ocensurerat kommer tankar och minnen fram. Sedan blir de ord.
MORMOR!!!!!!! Vad fin hon är.
SvaraRaderaellen
Ja, att handarbeta är ett måste för mig, kreativiteten måste få ett uttryck på något vis att utmana sig själv med svåra tekniker och mönster, att skapa med färger och modeller. Det är/var väl vad kvinnor var hänvisad till, finnas till hands för familjen men ändå göra nåt kreativt. När jag jobbar på Hällebo ser jag så mycket kvinnoskapande dukar ,överkast etc. etc. som kvinnorna tar med sig i det längsta och är så stolta över och jag vinnlägger mig om att uppmärksamma att jag sett att det är handgjort och frågar dom om det.Så blir det en stunds prat om deras skapande.
SvaraRaderaAtt handarbeta är ibland som att skriva, man skapar ett eget rum åt sig själv där man är en skapande männniska.Man lägger sin själ i att uttrycka något.
SvaraRadera