Horace Engdahl lämnar sin post som ständig sekreterare. Jag såg honom i höstas med förtjusning kungöra att årets Nobelpristagare är Jean Marie Gustave Le Clézio. Horace såg ut som en glad gosse när han trädde ut till den samlade pressen och kungjorde beslutet. Han har något mycket mer gossaktigt över sig än högtidligt, det är sympatiskt och avväpnande.
Jag gillar hans bok, Meteorer. En samling tankar man kan läsa och fundera lite omkring i en tunn bok, lagom att stoppa ner i väskan och läsa på bussen.
"Vad man ångrar är alltid att man lät tiden gå", skriver han i den.
Tiden har gått, han har varit arbetstyngd sekreterare i många år. Jag tror inte han ångrar att han går. Jag tror att den tid han nu får ger oss intressanta tankar att läsa och begrunda från hans vässade penna.
Han är en pojkman, som min käraste skulle säga...
SvaraRaderaVad gäller HE så läste jag nånstans att han nu bl.a ville bli mer arrogant och provokativ. Men är det inte just det som är hans personlighet och var det också i hans roll på Akademin? What is new under the sun?
En som säger att han vill bli mer arrogant och provokativ är nog i grunden väldigt snäll - det tror jag HE är!
SvaraRaderaGlada hälsningar
Eva