Finns Johanna på riktigt?

Söndag förmiddag. Jag ser mig omkring och känner: Jag borde städa. Men jag sitter vid mitt skrivbord och måste korra klart de sista sidorna i en ny bok. Mellan två världar är fjärde delen i min serie om Johanna. Utvecklingsromaner kan man säga. I första boken, Hemligheter, (som inte finns att köpa: hallå Alfabeta varför ger ni inte ut den i pocket)??? upptäckte Johanna att hennes pappa hade en älskarinna och hennes trygga värld rämnade. Den boken skrev jag när jag var fruktansvärt olycklig själv av liknande orsaker. Sedan har Johanna gått från klarhet till klarhet i sitt liv med sina krångliga föräldrar.
Bok nummer två hette Man överlever, jag lovar. Det kunde vara namnet på hela serien. Eller på mitt liv.
Bok nummer tre: Ensamma på sommarön. Kärleken börjar spira igen i Johannas liv.
Och nu kommer bok nummer fyra, när Johanna själv drar till Paris. Jag tror att jag från början ville skildra skilsmässan ur en ung flickas perspektiv. Jag orkade förstås inte skriva om mig själv, jag kröp in i Johanna och hon hjälpte mig att förstå. Nu står Johanna på egna ben. Hon har utvecklats. Jag med. Vi tog varandra i hand, min Johanna och jag och stöttade varandra. Hon viskar historierna i mitt huvud, jag skriver ner dem.
Finns alltså Johanna på riktigt? Nej så klart hon inte gör - eller? På ett sätt finns hon. Hon är en del av mig.
Lisa Zachrisson har förresten gjort de fina omslagen till Johannaserien.