Jag var på årsmöte i BUS häromdagen. Det är den sektion inom Författarförbundet jag som barn- och ungdomsboksförfattare valt att tillhöra. Årsmöten, det kan vara tråkiga formella tillställningar där man sakta sövs, jag är egentligen så sammanträdestrött, så lättuttråkad efter ett ha tvingats sitta av möten i mina journalistjobb, möten som verkat oändliga och där många försökt glänsa på andras bekostnad.
Inte i BUS. De är nog den trevligaste sektionen inom SFF - tror jag i alla fall. Varför? Jo, stämningen är så vänlig. Omtänksam. Aldrig får jag så många snälla, stöttande och i god mening nyfikna frågor som där. Man skulle kunna tänka att det råder konkurrens som så ofta i vårt samhälle, tävlan på andras bekostnad. Så känns det inte. Vi är i stället en angenäm samling av författande män och kvinnor i olika åldrar som tycker att vårt skrivande är viktigt. Inte bara för läsarna, för oss själva också. Kanske är vi en sort som har kortare avstånd till barnet inom oss, till lekfullheten? Kanske vet vi att vi inte tillhör den mest hajpade kulturarbetargruppen. "Jasså du skriver barnböcker", får vi ofta höra - och sen kommer följdfrågan: "Och när tänker du skriva en riktig bok?" Som om våra böcker inte vore på riktigt?
Vi skriver våra riktiga böcker, jag känner aldrig att det är en tävlan mellan oss. Därför är jag med i just BUS
tänk vad människor är ytliga!
SvaraRaderabarn- och ungdomsböcker är fantastiskt. vilka minnen man har till alla gamla favoriter. vilka starka känslor de lockar fram!! alla som kommer dragandes med den där gamla frasen måste vara förtorkade på nåt vis...
SvaraRaderaDet är ju barnböckerna som är riktiga böcker =) Det är ju faktiskt dom som lägger grunden till ett fortsatt läsintresse som vuxen. Mina barn har varsin bokhylla proppfull med böcker och varje kväll läser vi innan sovdags.
SvaraRadera//Kerstin