Jag minns min första julgransplundring. Jag var liten tunn och tyst på den tiden. Saker förändras verkligen!
Vi lekte
Skära skära havre. Den hade vi aldrig lekt i mitt hem.
Och det var rätt,
ja det var rätt,
ja det var rätt och lagom,
att Eva fick i ringen stå
för ingen ville ha 'na
Plötsligt stod jag ensam mitt på golvet, alla andra hade fångat/fångats av någon och alla pekade på mig, de stod omkring mig med röda skrattande ansikten och gapande munnar och skrattade och skrek: "Och ingen ville ha na!"
Jag bara rusade därifrån, slet till mig min jacka och sprang gråtande hem.
Hemsk lek! Men så nära själva livet ibland. Du gjorde rätt som sprang därifrån. Kram irini
SvaraRadera