Ord som sårar, kränker, dödar all lust

Snart midnatt. Jag borde sova. Men en stor korrbunt ligger bredvid mig och jag har lovat min redaktör att läsa under helgen. Jag drar mig för det. Det är så definitivt. Alla ord och meningar man brottats med, hela historien - nu ligger den där i korrektur. Man ser fel och brister och det är lätt ångestframkallande. Den här boken skrev jag för ett år sedan, fjärde boken i min Johannaserie som betyder mycket för mig. Det är knappt jag vågar titta och läsa, tänk om jag inte alls gillar det jag skrivit? Mina stränga döttrar har lovat läsa i morgon. De är älskvärt benhårda, jag litar på dem. När de har synpunkter så är det kärleksfullt de framför kritik. Ibland får man recensioner eller omdömen som gör så ont. Varför läser man överhuvudtaget recensioner? Det kan vara en formulering som raljerar med det man slitit med så länge, någon som hitta en rolig ordvändning för att såga en bok eller någon som helt enkelt inte förstått. Elakheter, nonchalans sätter sig som förgiftade pilar i själen och det tar lång tid innan såren läker. Ändå utsätter jag mig. Och är oändligt tacksam för alla de som läser och verkligen vill förstå, som skriver utifrån en kärleksfull inställning till litteraturen, inte bara för att såra och såga. Jag recenserade många böcker och teaterföreställningar som journalist. Det finns ord jag ångrar. Jag har på nära håll sett hur obetänksamma ord kan döda all lust, såra, kränka. Jag klarar inte av att skriva recensioner längre. Jag tipsar gärna om bra böcker däremot.