Ellen skriver på sin fina blogg om klotter i Paris och jag hakar på, ett favoritämne sedan jag bodde där 1969. Den här dikten/versen hittade jag nånstans och skrev upp den för att den innehöll mitt favoritcitat: Be realistic demand the impossible. "So where do we go from here? Just about anywhere. Disorientated but alive. Boredom won't get me tonight. Let's bring this city to life - to light - tonight. There is no destinationbut with a goal in mind we can all be realistic and demand the impossible. Let's bring this city to life - to light - tonight"
Soyez réaliste, demandez l´impossible - det var mitt favoritcitat på vägarna i Paris 68-69. Våga drömma, våga gå emot strömmen och dina drömmar kan bli sanna. Det tror jag för övrigt nu också. Det var en riktning som hette "situationisterna" som lanserade det och jag tog det till mitt hjärta. Sedan hittade jag knappar med citatet när vi besökte Living Stage Theatre och Bob Alexander i Washington. Kolla, jag har scannat in min knapp! Här några citat bara på skoj!
Faites l'amour, pas la guerre Il est interdit d'interdire Soyez réalistes, demandez l'impossible Je ne sais pas quoi dire, mais j'ai envie de le dire
Ja är det inte härligt! Det som är 68 för mig är framtidstro, känslan av att det jag tycker och gör är viktigt, att det går att förändra - så önskar jag att alla tyckte och kände.Bästa hälsningar!
Åh ännu en 68-nostalgiker/M
SvaraRaderaJa är det inte härligt! Det som är 68 för mig är framtidstro, känslan av att det jag tycker och gör är viktigt, att det går att förändra - så önskar jag att alla tyckte och kände.Bästa hälsningar!
SvaraRaderaTrodde det var "Under gatstenarna finns stranden" som var ditt favoritcitat?? E.
SvaraRaderaHej Anonym E - jo du känner mig? Det citatet älskar jag, det väcker så många tankar om all den poesi och frihet som finns under det gråa...
SvaraRadera