Jag har en bunt skärpta roliga vackra och helt underbara unga kvinnor i min omgivning. Döttrar, systerdöttrar, vänner. Det finns en sak alltför många har gemensamt och det gör mig olycklig. Trots att de är superkloka feminister har de gått på utseendemyterna. I huvudet vet de hur saker är. Men så kommer vi till foton av dem. Då får jag höra: "Men tagga inte den där bilden, jag är jättetjock, kolla mina feta kinder". Eller: "Ta inte in den är bilden, min näsa ser ju ut som en potatis". Just nu skrev min allravackraste Matilda i sin roliga blogg: "Hur ska jag komma ut härifrån utan att fastna i rapportkamerorna, jag kommer att se ut som en stor flodhäst", (hon jobbar på det av fotografer belägrade AMF).Finns det någon som inte är det minsta lik en flodhäst är det hon.
Det här är bara tre kommentarer, det finns hur många som helst. Jag kunde väl också vara mer eller mindre nöjd med mitt utseende i yngre dagar. Men denna totala dissning av det egna utseendet, det känner jag inte igen.
Jag förstår hur de känner det, de matas varje dag med artiklar om att de inte duger.
Ja, inte bara de förresten. Min mysiga frukost igår stördes av en bilaga som trillade ur morgontidningen. Den handlade om plastikkirurgi. Snacka om att få budskapet att inte duga. Här fanns glättig info om hur man med mycket pengar kunde ändra på varje liten kroppsdel: Större eller mindre bröst, rynkor, slappa saker här och där, putande magar och slappa stjärtar och – hysch hysch – även fel i underlivet... Allt detta fick jag till frukost utan att be om det.
Det är avskyvärt med denna hjärntvätt.
Vi duger som vi är! försöker jag desperat säga, men mina ord drunknar i det överväldigande budskapet i media: "Nej! Du duger inte. Du är fuuul och feeeeet och finnig och allt är FEEEL - men det kan åtgärdas om vi får dina pengar.
Ni är så vackra... kan ni lyssna på min svaga lilla röst och tro på mig. Ni är så vackra precis som ni är!
Stackars mina fina vackra tjejer vilken kanonad av idioti de utsätts för. Jag känner vanmakt.
Ja, utseendefixeringen har verkligen löpt amok! Men det går att motarbeta..
SvaraRaderaLäs AAse Bergs essä i DN idag om helsjuka läkemedelsindustrin! Även om hon inte just tar upp utseendenojan så är den ju en av allt detta, att vi liksom bara bryr oss om oss själva och det närmast, att det aldig duger som det är, att vi måste medicinera oss lyckligare, mindre blyga, göra oss vackrare (med smink, operatoner, bantningspreparat, snygga kläder, träna på dyra träningsställen) och våra hem vackrare med nya kök – allt för att göda marknaden och trycka bort det verkliga föremålet för vårt missnöje, som att det inte står rätt till här i världen med orättvisor, bonusar, välfärd som skärs ner ... Eller som Aasa Berg skriver som slutkläm: "Är det verkligen detta vi vill bli: ett gäng katatoniker med bortmedicinerat samhällshat och rätt till ett häftigt kök?".
SvaraRaderaSe så vackra ni är, tjejer kvinnor i ert unika utseende!!! Och så fruktansvärt tråkiga ni alla skulle se ut om ni stämde in på den allt smalare mallen för vad som anses snyggt. Det vore ju som att bara tillåta vissa sorters träd av en viss storlek, vissa blommor i vissa färger, bara ett par sorters fåglar ... Fy, hemska tanke!
Man skulle ju gärna vilja känna att man rent ut sagt kunde SKITA i allt som skrivs och sägs:
SvaraRaderaMen på nåt sätt går det inte, det är - precis som ni säger alldeles för påtagligt...
MEN, det är inte alla dagar. Det är bara de dagarna då självförtroendet sviktar lite.
Annars tycker jag faktiskt att det är otroligt trevligt att vara unik:
Tack, fina Eva!
nej det funkar inte.....tyvärr känns det fortfarande som att mitt utseende inte duger! Men jag försöker istället tänka pa allt annat med mig själv som är underbart!
SvaraRaderaInsikten om er yttre och inre skönhet kommer, det tror jag. Mattis och Ellen, två starka kloka vackra unika personer. Allt hänger ju ihop. Skönhet är inte ett skal. Det vet ni ju så väl. Helheten... den finns hos er. Där det inre och det yttre är i samklang med härliga personligheter. Det är skönhet.
SvaraRaderaFör övrigt tycker jag att vi män glöms bort i denna debatt, vi har också våra kors att bära och krav på hur vi ska vara och se ut som inte alltid är så kul. Tänk på det!
SvaraRadera/Kloker
Håller helt med Kloker. Lånar andra kloka ord från en blogg jag följer: Män förlorar också på den rådande könsmaktsordningen. Den manliga könsstereotypen är lika betvingande som den kvinnliga, lika komprometterande och lika tung att bära. En demonisering av mannen och affekterade könsmotsättningar är totalt kontraproduktiva. Feminismen har varit fantastisk på att lyfta frågan om könsstereotyper; nu är det dags att vi alla gemensamt funderar på vilken sorts människa vi vill fostra. Vi vill väl alla både kunna stå upp för oss själva, och våga visa oss svaga? www.zaragus.blogspot.com
SvaraRadera