Det gränsöverskridande inte strömlinjeformade

Matilda och Linnea var här igår. Jag är faster åt en och moster åt en. Ni kan följa Matildas roliga blogg här. Vi åt och pratade och skrattade. Matilda retas med Linnea och mig för att vi som hon säger "misstrodde folket" och inte litade på att våra favoriter skulle röstas fram. Nu gjorde de det. Vad hände? Det brukar vara så förutsägbart, och ofta är det väl inte de mer udda bidrag jag gillar som vinner. Men fanns det något mer udda i år än Malena och Caroline? Det är alldeles underbart att inte det strömlinjeformade alltid vinner.

Jag gillar det gränsöverskridande. Mårten Sandén till exempel, jag känner honom som en rolig duktig barn- och ungdomsboksförfattare, BUS-medlem som jag. Igår satt han i rutan och vinkade som textförfattare till Alcazar. Visst är det härligt? Man ska kunna svinga sig mellan många olika genrer. Min favorit Joyce Carol Oates kritiseras för att hon skriver för mycket och för olika - vilket är en de saker jag beundrar hos henne. Jag får också höra att jag är för splittrad och borde gå in ordentligt för en sak, varför det? Jag älskar att skriva allt från fakta om femtiotalet, till barnböcker, ungdomsböcker, deckare och kärlek.
Hallå Mårten! Jag skrev ju sångtexter till den feministiska gruppen Katas döttrar en gång, fick till och med med en text i Tidens sångbok. Bruket heter den. Kanske skulle ta upp låttextskrivandet igen?