Hon kom, hon sjöng, hon segrade: Helen Sjöholm

Visst är hon fin, Helen Sjöholm, på denna bild? Jag tog den i den föreställning där Benny Andersson såg henne för första gången, Lilla Dorrit, ett av de framgångsrika Enskedespelen i uppsättning av Kent Ekberg i Margaretaparken i Stockholm 1997. Jag var med och startade Enskedespelet i början av åttiotalet.
Vi fick hört talas om att en liten tjej med fantastisk röst hade uppträtt i amatörspel i Sundsvall och tog kontakt med henne. När den övriga ensemblen på första kollationeringen insåg att det var den där lilla tjejen som inte varit med förut som skulle få huvudrollen så fanns det en del sura miner. Varför just hon? När Helen sjungit för första gången var det ingen som tvekade – hon var så bra och hon gjorde en lysande insats i vimlet av alla underbara amatörer i den fantastiska föreställningen i Margaretaparken. Mats Nörklit hade gjort musiken, hans svåger Benny A kom och såg Helen och imponerades. Resten är historia.
Nu ser jag att Helen som ytterligare en framgång vunnit Guldmasken för bästa kvinnliga huvudroll på privatteatrarna igår. Hon är värd sina priser - hennes röst är otrolig och jag minns hur glad, positiv och vänlig hon var under hela det hårda arbetet med att skapa föreställningen i Margaretaparken. Grattis Helen!