Så plötsligt efter 27 år var jag inte gift utan... ja vad var jag. Singel lät dumt. Jag gillar inte beteckningar och titlar som singel, sambo, har aldrig gillat fru eller fröken heller för den delen. Allt sånt som kategoriserar in folk, stuvar in dom i små fack.Periodvis mambo är jag, eller vad det heter när dottern flyttar in. Men jag vill verkligen inte ha en beteckning som har med civilstånd att göra.
Idag i Aftonbladet läser jag en kul artikel (som förresten min dotter skrivit) om journalisten Kicki Biärsjö, hon tröttnade på att vara singel och skrev en bok, Från singel till självbo. Egentligen har hon alltid tyckt om att vara ensam.
"Men normen är så stark om hur vi förväntas leva. Ofta frågade folk 'varför är du inte gift?' eller 'nu måste vi skaffa en karl åt dig' Man är den misslyckade. Hon uteslöts länge från middagar, resor och fester där bara par var välkomna. Hon accepterade det, 'snäll som jag var' säger hon spetsigt. Länge trodde hon det var fult och skamligt att vara ensam. Sedan bestämde hon sig för att det var så hon ville leva, som en glad självbo med utrymme för resor och tokerier i sitt liv." Det verkar vara en kul och uppmuntrande bok som kommit till efter mycket tänkande och skrivande.
Det var en chock för mig också att jag efter skilsmässan inte var välkommen på fester och middagar hos personer jag trodde var mina vänner. Värst var det väl med dem som bara snabbt ersatte mig med exets nya utan att bjuda mig. Men det är historia nu. Jag har mina fina vänner och ett rikt liv som jag försöker göra så omväxlande, kärleksfullt och vänskapligt jag kan.
Men jag säger fortfarande samma sak, jag är ingen singel, fru eller fröken, ingen självbo heller faktiskt. Jag betackar mig för civilståndsbeteckningar.
Singel, det låter i vissas öron som om man är på desperat jakt efter nån att dela livet med. Man kanske är nöjd, man kanske har en käresta fast man bor själv? Nej det är dumt att ha beteckningar på civilstånd som du säger. Fru fröken var riktig löjligt, herr kunde minsann betyda diverse men var man fru så var man. Fånigt, men ngen vill väl kalla gig fru idag?
SvaraRaderaMia /ms/
Ja, det är konstigt att folk tror att ens civilstånd avgör vilken typ av människa man är. Vore dessutom jätte tråkig att bara umgås med andra par. Förresten, nu ska jag börjar med Smultron och svek! :-)
SvaraRaderaKul Annika!
SvaraRaderaJag drömmer verkligen om ett samhälle där vi inte var så inriktade på par, där det fanns massor med hus med kollektiva utrymmen, där det bodde folk i alla åldrar, i olika skeden i livet. Det alltmer segregerade boendet gör mig också rädd - över 55 där, ungdomar där... jag vill bo i en lycklig förening av människor i olika åldrar, gifta ogifta singlar särb-or mamb-or - människ-or helt enkelt!
Håller med dig. Ack alla dessa parmiddagar. Igår var jag och maken på 30-årskalas, så underbart befriande. En salig blandning av yngre och äldre, där alla dansade discodans i en salig blandning framåt kvällskvisten.
SvaraRaderajag blev så glad när jag såg artiklen om den boken, så har min mamma levt i många år, ringde henne direkt och tipsade om boken. Tycker att det är bra att det tas upp att många lever själva och trivs med det. jag är gift, men bara för att mannen är den jag verkligen vill leva med, inte för att slippa vara ensam (som jag vet att vissa är).
SvaraRaderaHej Anna! Ja jag tycker författaren gör en insats genom att berätta om sina egna både positiva och negativa erfarenheter och verkligen dela med sig av sitt liv. Sedan kan jag ju bli trött på att vi alltid måste kategoriseras och att det så lätt följer stämplar med kategorin, singel, särbo, 50+, det finns så många sätt att placera in oss i fack. Och sedan tycka sig veta hur alla i det facket är - ordet självbo är i alla fall mycket mer positivt laddat än singel. Bästa hälsningar!
SvaraRadera