Jag går in på dotterns blogg, hon är i Sydafrika. Långt borta. Men kanske finns någon liten nyhet för en längtande moder? Det fanns det. Jag får paniiiiik. Just nu har hon beställt fallskärmshopp. Tillsammans med sin älskling Tosh spräcker de budgeten för att hoppa fallskärm. Det var den värsta nyhet jag kunde börja dagen med. Jo, jag vet... hon är tuff och modig och fattar sina egna beslut. För mig är hon min Ellen som jag älskar så mycket och just precis nu oroar mig för. Räcker det inte med att åka till Sydafrika.... måste hon dessutom hoppa fallskärm? Det ilar i hela mig av oro.
I alla fall borde hon skrivit det på sin blogg först efter hon hoppat! Ungefär som när jag känner ringer hem till föräldrar mitt i en svårighet som föräldrarna just då varken kan hjälpa till att lösa eller skulle vetat om när barnen är eller bor på annan ort. "Håll tyst med det till efteråt åtminstone!" brukar jag försöka flika in med. Och försöka göra detsamma själv gentemot mina föräldrar. Inte alltid jag lyckats ... och kanske inte alltid de tyckt om att få veta saker sist. Men ... Jag hoppas mina barn står emot sin alltför nyfikna mamma och inte berättar allt, i alla fall inte innan de gör något som får mitt mammahjärta att sprängas av oro.
SvaraRaderaGör allt du kan Eva, promenera raskt, umgås med folk, distrahera dig så mycket det går till hon landat igen och står med båda fötterna stadigt på jorden (för det kommer hon!). Och hoppas hon ska hoppa idag, så snabbt som möjligt så du slipper gå och våndas en massa dagar.
Jag tror hon hoppar nu! Och jag försöker bekämpa mammaoron och tänka att hon är underbart modig - men livet är så spännande ändå tycker jag som mest hoppar i fantasin - men vad kan man göra annat än hålla tummarna och skingra tankarna!
SvaraRaderahihihi min lilla knäppis. Det gick jättebra och det var helt underbart otroligt.
SvaraRaderaJust nu ligger jag på mitt vandrarhem och saknar dig massor. Känns lite tomt. Men det var en bra dag!
Det är bra Ellen! Jag ville också alltid hoppa fallskärm förr, men det blev liksom aldrig av. Och efter att jag fick barn så kändes det som att nej - mycket vilt kan jag göra, resa och flyga, men den lilla obefintliga risken får jag längre inte ta. Men när de alla är stora kanske ... ;-)
SvaraRaderaDå ska jag inte berätta det för dem förrän jag landat dock.
Som den äldre mannen på 80 år som åkte med oss på Beijing-resan vi ordnade för många år sedan Eva, och som inte berättat om det för sönerna att han reste bor utan bara skickade ett kort.
Lilla knäppis, kan du vara själv! Skönt att det gick bra. Du är modig som förverkligar en idé – även om jag tycker den är galen. Och ofta tycker man ju det man sjölv aldrig drömt om eller har minsta lust att göra är galet. Jag är så hopp-obenägen.
SvaraRaderaMaria: Han var för söt den gamle mannen, dessutom tog han de julklappspengar de räknat med och betalade resan som var hans livs upplevelse, det var tufft!