På tal om överkrav, från kvinnan som vajar farligt i trädets position, jag alltså, se förra inlägget. Igår var det inte trädbalans utan våfflor. Jag gjorde en smet enligt konstens alla regler (=Anna Bergenströms recept). Men våfflorna blev tunna och konstiga. Inför vännens skeptiska min la jag snopen av med mitt taffliga våfflande. Men i morse, tidigt, tassade jag upp i min soliga lägenhet, smet fanns kvar. Jag gräddade - och se, våfflorna blev perfekta. Frasiga, gyllengula med grädde, hallon och blåbär på och en kopp svart kaffe till. Jag njöt i min ensamhet och kände mig alls inte ensam.
Kära Eva,
SvaraRaderaVåffelsmet mår jättebra av att få stå och dra en natt, precis som vissa tankar.
Tant Emma
Tack! Alla behöver en tant Emma i sitt liv.
SvaraRaderaLåter gott!
SvaraRaderaotroligt elakt när man sitter i Sydafrika langt ifran eva och ellen kaffe och vafflor och langt ifran världens bästa mamma......
SvaraRaderaGullensnutt! Vad vi ska våffla och toffla och fika och mysa när du kommer hem. Endast de dumma pengarna avhåller mig från att ta planet och komma och hälsa på dig! Puss!
SvaraRaderataffligt våfflande var bland det roligaste jag har hört!
SvaraRadera