Är denna sorgliga bild ett tecken på mänskligt förfall och lättja? Ja, jag känner skam och skuld. Jag har inte ens orkat kasta ut julgranen utan bara lagt den på balkongen. Nu har jag tröttnat på graneländet som misspryder fina balkongen. Men hur tar man ut en svårt barrande gran?
Det blev seckatören, har gjort det förut och lovade mig själv då att det aldrig skulle hända igen. Stickiga hårda granbarr som rasar av och jag lovar att barret räcker längre än till påska, ända till nästa jul.
Men det ska ske, jag är lättad. Bort med barr, ut med det nya fina mosaikbordet. Olja teakgolvet - dags att balkongnjuta. Det är vår.
Och nej! Jag ska inte följa en god väns råd att spara granen för att sätta solparasollen på den!
Den som spar... :-D Vår gran ligger i bilen, grenarna i en papperssäck och den i bitar avsågade stammen i en plastpåse. Längre än så har vi inte kommit. Och ljusslingan hänger fortfarande kvar runt altanräcket!
SvaraRaderaHAHAHA mamma, satans gran!!! vi skulle tagit den när jag fortfarande va hemma. TAPPERT!
SvaraRaderaBarren är slängda, snart tar jag min vandringskäpp, granstammen, och tågar iväg och slänger den någonstans. Ja det var tappert av mig!!!
SvaraRaderaDet som är kvar av vår gran (ungefär lika mycket som din Eva) står kvar i sin fot utanför köksfönstret! Dock lite på sidan, upptryckt mot väggen, så man inte ska se den. Just därför har vi glömt den, och du påminde mig. Attans!
SvaraRaderaVänta bara! Nu ligger barret och grenarna i soporna. Stampinnen står i och för sig i hallen. Ljusslingan slängde jag. Snart - jag menar verkligen snart - kommer en bild på ett så vackert bord på ett nyoljat balkonggolv och så jag då - som sitter där i solen och sippar på ett glas rosé! Det är jag värd.
SvaraRadera