Mer om mig och skrivandet
▼
torsdag 2 april 2009
Den ljuva tiden med små barn kommer aldrig tillbaka
På tal om minnen, mitt förra inlägg satte igång tankar i mig. Jag var en så aktiv förkämpe för att kvinnor skulle arbeta, för att dagis är bra. Ja ni vet... Fortfarande tror jag det - Men: Om mina barn var små idag, om jag fick göra om någonting i mitt liv... Då skulle jag inte arbeta en dag innan barnen fyllde ett år. Jag skulle njuta så av de små liven (tillsammans med deras pappa). När min son föddes fick jag ett nytt jobb samma dag vi kom från BB och började arbeta när han var sex månader, heltid. Vansinnigt. Hans pappa var hemma med honom, första kullen pappalediga fäder. När jag fick mitt tredje barn var jag hemma ett helt underbart år. Den tiden när barnen är små är så kort. Man ska njuta av varenda sekund av den, det går ändå för fort. Vill bara säga det till föräldrar som kanske inte riktigt känner samma sak för att det är så mycket som sliter i dem, så många ambitioner, så många krav. Ta vara på den tiden, försök inte hinna med en massa andra saker. Allt annat kan man göra sen, men tiden med små barn, den kommer aldrig tillbaka.
Jag är så glad att allt föll sig som det gjorde i mitt liv.
SvaraRaderaNär jag fått mitt första barn insåg jag att min tid inom restaurangbranschen var över. Jag valde att börja studera. Först på Komvux, vilket jag började med när barn nummer 2 var 1 år, och nu på högskola. Jag har studerat och varit föräldraledig i 9 år nu. Barnen slipper långa dagarpå dagis/fritids, de får vara lediga så gott som alla skollov och jag får träffa barnen i mängder. Min man arbetar som lärare, vilket innebär mycket ledighet också. När barnen var mindre arbetade han 75%, 8-14 varje dag. Alldeles perfekt!
Nu är barnen större, jag är snart färdig med mina studier och jag ska snart ut i arbetslivet igen. Nu är jag redo att ta tag i en ny karriär, och jag är så glad att jag har fått spendera barnens första år tillsammans med dem.
Kram
/Ango
Kan bara instämma. Jobba kan man göra sen, men vill man nosa smååringar i nacken måste man göra det medan man har dem.
SvaraRaderaYlva K
Så sant! Man kan inte göra om det levda livet men visst gnager det även i mig ibland. Varför var jag tvungen att plugga på heltid när barnen var små? Jag hann inte med dem, så är det. Och det känns ibland så sorgligt att tänka på det så här i efterhand.
SvaraRaderaPrecis, i går när jag somnade låg Edvin och Victor alldeles nära. Två varma kroppar som ska ut i framtiden. Jag njöt. Det finns ingenting jag och min sambo värdesätter mer än tiden att vara med dem. Snart nog frigör de sig bit för bit, men det vi alla fyra alltid kommer att ha gemensamt är tiden tillsammans dessa första år. Så vad jag säger till alla föräldrar är: NJUT. Jag tror aldrig man kommer att ångra att man jobbade för lite.
SvaraRaderaJa, fast jag gjorde inget annat än längtade tillbaka när jag gick hemma och slet med värsta koliken det där första halvåret. det var så skönt att få börja jobba då igen. Jag tror jag är en sådan som kan njuta bättre av de små om jag får annat också. Som halvtid för mamma och halvtid för pappa. Ja, jag tror vi är olika.
SvaraRaderaFör somliga av oss blir hundra procent av ett annat liv som plötsligt ska ha allt av oss kanske inte helt njutbart. Vi behöver dela det, få pauser ibland i början. Omställningen kan vara så hissnande stor.
Kanske kan man inte identifiera sig själv som enbart förälder, ha behov av det andra också. Därför bra med fler vuxna runt varje barn tror jag. Sådana som kan hoppa in när allt inte går på räls, för det gör det inte för många.
Ja, fast jag gjorde inget annat än längtade tillbaka när jag gick hemma och slet med värsta koliken det där första halvåret. det var så skönt att få börja jobba då igen. Jag tror jag är en sådan som kan njuta bättre av de små om jag får annat också. Som halvtid för mamma och halvtid för pappa. Ja, jag tror vi är olika.
SvaraRaderaFör somliga av oss blir hundra procent av ett annat liv som plötsligt ska ha allt av oss kanske inte helt njutbart. Vi behöver dela det, få pauser ibland i början. Omställningen kan vara så hissnande stor.
Kanske kan man inte identifiera sig själv som enbart förälder, ha behov av det andra också. Därför bra med fler vuxna runt varje barn tror jag. Sådana som kan hoppa in när allt inte går på räls, för det gör det inte för många.
Jag var hemma 2,5 år (fick barnen tätt) och verkligen längtade efter att få börja jobba igen, efter vuxenkontakt, efter att få prata om andra saker än småbarn. Jag var mer som Maria, behövde båda delarna. Men att börja jobba heltid efter 6 månader - det måste ha varit tufft! Vi är lyckligt lottade i Sverige som kan ha så långa föräldraledigheter.
SvaraRaderaJa vi är olika och man ändrar sig efter hur livet skiftar också. Med mitt tredje barn bodde vi i en idyll med massor av människor omkring oss. Känslan av att vara ensam och övergiven fanns inte. Enskedespelet pågick, det var liv i luckan. Jag satt i trädgården och vyssjade min bebis. De andra två lekte i sin lekstuga på tomten när de inte var på sitt suveräna dagis. Det viktiga är ändå att vi kan välja, att det finns både dagis och möjlighet till lång föräldraledighet för mammor och pappor. En reform som är ganska unik i världen och som vi kan vara stolta över.
SvaraRadera