En mammas orostankar mitt i fridfullheten

Allt är så fridfullt här. Men i mitt sinne har det funnits en skugga idag. Yngsta dottern arbetar i Sydafrika denna vår. Över påsken skulle hon och några vänner åka bil till Maputo i Moçambique för att gå på jazzfestival. Mitt i natten kom ett oroligt mess om hur de blev stoppade av poliser som ville ha pengar, inte hittade ett bra ställe att bo. Det stressade mig. Trots att hennes storasyster och jag hade en jättefin dag, som följdes av mysig påskmiddag med hennes storebror och hans flickvän , så fanns en liten orostanke i mig. Jag försökte ringa, messa, men inget svar kom och telefonen ekade ödsligt långt borta i Moçambiqe. Jag kunde inte somna. Då kom det efterlängtade messet: Kan inte svara, mamma. Dyrt! Men var lugn, nu är allt bättre och jag har badat i Indiska oceanen.
Lugn? Ja, nu känns det bättre. Hon förstår min oro. Det var jag sämre på när jag drog runt i Europa före mobilernas och messens tid och tyckte min mamma oroade sig helt i onödan...