Man vaknar och tror att det är morgon ... men det är så mörkt? Klockan är bara två. Ingen idé att ligga kvar, jag stiger upp, klarvaken för att se om det finns andra nattänglar där någonstans. Eva fanns i Jämtland, vaken med oroliga tankar. Hoppas hon somnat om vid det här laget. Jag undrar var min kompis Ylva tagit vägen? Har inte sett eller hört något på ett tag så jag tittar på bloggen, aha! Inga blogginlägg och en arg Ylva skriver: "Jag har massor att skriva men jag har ingen lust."Lusten kommer tillbaka. Man måste ladda ett tag, krypa in i sig själv eller göra något helt annat. Just nu känner hon sig som Lilla My, säger hon. Det känner jag igen.
En nattängel till här, som somnade om en stund efter klockan två. Tur att det är solsken ute idag, det gör att jag orkar stiga upp och gå till det planerade mötet. Hoppas att även du kunde somna om.
SvaraRaderaÄr det bara vi kvinnor som nattvakar på det viset? Jag har då aldrig hört talas om en man som är uppe och tassar som vi gör.
SvaraRadera