Jag får en nostalgikick är jag läser i DN om utställningen av proggaffischer på Nordiska museet. En affisch visar den psykedeliska klubben Filips där Hansson & Karlsson spelade. Och: Där min vän Ulla L. och jag skrev en av våra första artiklar. En stort upplagd lätt psykedelisk artikel om fenomenet Filips - det fanns inte så många klubbar i Stockholm då. Vi tyckte själva att artikeln var bra, det gjorde vi alltid. Så vi travade upp till Svenska dagbladets kulturredaktion där Carl Henrik Svenstedt var chef. Han läste, gillade och köpte. Vi blev publicerade i en helsidesartikel på Svenskans kultursida. Det var stort.Jag undrar nu varifrån vi fick den enorma självkänslan och självförtroendet att gå dit med vår artikel, vi kanske stöttade varandra? Vi hade en sådan tillförsikt och
tyckte att vi borde få plats i det offentliga kulturrummet. Det är märkligt för inuti mig var jag en liten blyg Sundsvallstjej - ändå var jag så modig. Jag gillar det.
Hej Eva!
SvaraRaderaJag håller på med en artikel om klubb filips. Jag undrar vilken dag artikeln ni skrev var med i SvD och om du har tisd och lust att svara på lite frågor via mail. Jag kommer även ta kontakt med musiker, ägare, deltagare osv.
Vore jätte roligt om du vill va med. Artikeln kommer publiceras i en ny kulturtidskrift som ser dagens ljus i februari/mars. Du når mig på stal.jonas@gmail.com Tack!
Mvh/ Jonas Stål