Jag dukar inte under för alla måsten - ska bara inspektera liljekonvaljerna

Det är så lätt att duka under för alla måsten. Att känna att nej, jag orkar inte klippa och gräva och skura och feja idag, jag åker inte ut. Vilket trams! säger jag strängt till mig själv. Packa en en virkning, en bra bok, en laxkotlett och ta morgonbåten som går så humant som nio. Bara sitt och titta på gräset och inspektera syrenerna - och kanske blommar några liljekonvaljer. Det behöver inte vara mer än så. Stillheten ger tankar. Du är väl inte rädd för ensamheten, Eva, frågar jag mig själv.