Tar ni siesta? Min pappa kom hem till lunch varje dag, åt mat, lade sig ner med en tidning över ansiktet och somnade så gott. Efter en kvart hoppade han upp och drog iväg pigg och nyter.Jag var ikväll på Gunnar Ekelöf-sällskapet som hade en trivsam releasefest för antologin Ögonvittnen om Gunnar Ekelöf på Rönnells antikvariat. Oerhört trångt och trevligt mellan hyllorna, vinglasen tog slut. Kvällen inleddes med en kvarts intervju från 1950 med Åke Falck och Ekelöf. De talade bland annat om siesta. Det har inte författare, menade Ekelöf. Men han drog sig till minnes att Vilhelm Ekelund talat om en slags kylig siesta när han slappnade av efter god frukost, morgoncigarr, utsövd och klar i huvudet vid tiotiden .
Ekelöf mindes ungdomens vila, inte sömn, men när man halvblundande tog in alla ljud och även intryck som en spindels krypande. Pojkårens sorglösa siesta.
Jag kanske skulle göra som min pappa, stiga upp tidigt, idogt arbeta, ta en siesta. Men grunden för hans tillvaro var min mammas hemmafruliv, hennes kärleksfulla omvårdnad av honom. Ack ja.. vilket annat liv. Vilken annan tid.
Ibland, när jag är ledig, tar jag mig en liten tupplur på eftermiddagen... Min farmor, som var hemmafru, tog alltid en siesta efter lunchen. Dock sov hon inte utan passade på att läsa, i lugn och ro.
SvaraRaderaJa jag tror jag får göra så i stället - en liten tupplur någon gång är säkert bara bra för tankeflödet!
SvaraRaderaSiesta kan vara så mycket. En stunds meditation ger samma effekt, och det där med "halvblundande tog in alla ljud och även intryck som en spindels krypande" låter definitivt som meditation! Jag tror de kunde det förr också, men det hette bara inte samma sak!
SvaraRadera