Hanna H spelade min gamla favoritlåt från 60-talet

Jag lyssnade så klart på min favoritkolumnist Hanna Hellqvist idag i Sommar. Hennes skriverier i DN är så befriande osnobbiga och humoristiska och alldeles rakt på sak. Hon var likadan i radio, jag gillar henne. Jag gillar hennes musiksmak också. Både Nina Simones inspelning av Jacques Brels Ne me quittez pas och Jefferson Airplane.
Gamla favoritband från förr dyker upp allt oftare. För några år sedan var det just ingen som reagerade när jag sa att Jefferson Airplanes White Rabbit med Grace Slick var en av mina favoritlåtar, det väckte inga vibrationer hos mottagaren. Det är en galen underbar låt från 67 som alltid följt mig. Den och Somebody to love på albumet Surrealistic pillow. Kul att Hanna spelade den!
När jag googlade Jefferson Airplane hittade jag en notis av Harry Amster som tydligen har samma favoritlåt som jag: "Dags för White Rabbit med Jefferson Airplane som på två minuter och 30 sekunder lyckas bygga ett crescendo värdigt Ravels Bolero. Grace Slick, som skrev låten, börjar lugnt och drygt två minuter senare vräker hon på med textraden “Feed your head”. Underbar prestation."