När jag arbetade som chefredaktör och alla mina dagar var inrutade längtade jag så efter ledig skrivtid och efter att bara sitta hemma och skriva och bestämma allt själv. Nu när jag har det så blir dagarna för likartade och jag saknar arbetskamrater. Vad är jag för jobbig typ som inte kan vara nöjd!
Jag suckade till Maria igår att jag varit lat i sommar. Hon fnös: "Du kanske behöver det. Du skriver ju jämt", sa hon. Sen påpekade hon att förut, när jag arbetade heltid, då måste jag skriva som en galning på somrarna för att hinna allt jag ville skriva. "Nu har du ju inte det behovet", påpekade hon klokt. "Du känner väl att du i stället vill samla energi och ideer, låta kroppen vila från dator och skrivande ett tag."
Jag bestämmer mig för att det är så. Tack och lov för goda vänner som ger stöd och stöttnng!
Eva, det ligger djupt det där att alltid söka det man inte har. Något annat. En överlevnadsinstinkt, en självbevarelsedrift. Ett sätt att inte stagnera.
SvaraRaderaJag har en bild på en ko på mitt kontor. Under står "Måste man alltid vara på väg någon annan stans?" Tittar på den ibland, och sansar mig. Nej, man måste inte det!
Titta på din längtan efter annat, acceptera den och fortsätt sedan att leva som du gör. Troligen är det allra bäst för just dig, just nu!
Tack Maria! Det var kloka ord. Jag ska tänka på din ko ibland!
SvaraRaderaDetta ständiga sökande efter det optimala känner jag igen! Fast egentligen har du ju redan hittat det bästa för dig. Alla "man borde" som sedan ploppar upp handlar väl mer om de förväntningar man inbillar sig att omgivningen har på en, än om ens egna. Vi behöver alla Marias ko på väggen!
SvaraRaderaMarias ko ska jag tänka på, det gäller ju att hitta balansen. För detta jagande efter det optimala är ju också en fantastisk drivkraft om man inte knäcks av den utan kan balansera på den tunna tråden
SvaraRaderaMånga kloka tankar om skrivandet. Goda insatta vänner som kan komma med goda, varma råd utifrån är bra att ha. Hetsa långsamt är väl ungefär vad det handlar om. Jag är väldigt odisciplinerad som författare. Nu har jag inga deadlines för tillfället. Jag försöker ge mig egna. Och det fungerar hyfsat, det med. Min odisciplin till trots.
SvaraRadera