Livet på ön har sina ups and downs. Igår satt vi med Johanna på verandan - den som är byggd av ett gammalt scengolv från Enskedespelet 1995 Den kaukasiska kritcirkeln - njöt i solen och åt jordgubbar. Idag skulle snickaren komma och byta några plankor som såg misstänkta ut.Han kom, han såg - och han rev. Nu har jag ingen veranda på framsidan av huset. Varannan planka hade ruttnat. Stommen under hade röta i sig. Det var bara att riva.
Så nu är jag en kvinna med en hög ruttna plankor i stället för den vackra verandan där jag brukar inta morgonkaffet på översta trappsteget. Vi ska bygga upp den igen. Jag funderar bara på hur jag ska ha råd. Det har jag inte. Men jag måste ju! Det är då det är tufft att bo på en ö. Man måste fixa båt för att få hit virke i den omfattningen.
Ack ja. Det är inte meningen att man ska slå sig till ro på landet, nöjd med att ha målat en vägg vackert faluröd. Nya beslut måste fattas.
Vi avslutade kvällen med grill och vin på verandan på baksidan av huset. Den är inte rutten.
I sken av små ljuslyktor nostalgitrippade vi, familjen, gamla goda grannar, snickaren ...
och jag kände att vad sjutton ... verandan på framsidan ... det får väl lösa sig ...
Trist! Var han tvungen att riva den innan du fått ihop till en ny? Kunde den inte få bli lite mer rutten först?
SvaraRaderaDet var ett fint sätt att fira en gammal verandas död tycker jag, låter som om ni hade en mysig gravöl med varandra.
Hoppsan - eller vad säger man? Typiskt en situation som är ett enda stort "hoppsan". Så ofta det inte riktigt blir som man tror... Det är en konst att hantera såna situationer, jag jobbar ständigt på att tackla att verkligheten inte stämmer med min bild av hur det borde vara. Du har säkert rätt. Det är klart det löser sig!
SvaraRaderaJag försölker tänka som Karlsson på taket /som jag annars inte gillar/: Det är en världslig sak!
SvaraRaderaOch ja - jag kanske är lite snabb av mig, när jag insåg att den var rutten och det fanns en man som ville riva den så tänkte jag att det är lika bra att få bort det ruttna elänet, sen hoppas jag att snickaren hinner bygga en ny. Snart. En större? Jag är oförbättterlig.
Det är bra Eva! Man ska vara "posentiv", som en klok liten pojke nyligen sa.
SvaraRadera