Det är sommar när dynorna ligger kvar ute på stolarna och baddräkterna hänger på tork på verandaräcket. Igårkväll var vi inte rädda för regn, allt fick hänga kvar.
Men det är en sommar som går mot sitt slut. Daggen hänger fuktig i allt, jag glömmer tidningar och en bok på bordet, våtfuktiga på morgonen.
Jag kan få en svindlande känla av panik. Allt som skulle hinnas med. Väggen som bara är halvmålad och inte har jag hunit med gästrummet i år heller, fast jag lovade mig själv. Och hängrännorna är orensade. Vart tar dagarna vägen.
Det är bara början av augusti, försöker jag säga till mig själv. Än finns många dagar kvar. Men det finns en oro i mig. Jag vill hålla kvar.
Så är det alltid - man sätter upp en massa mål när det enda man vill egentligen är att göra så lite som möjligt! Hängrännorna rensar du snabbt och att fixa gästrummet är väl ett perfekt höstjobb? Augusti har som sagt bara börjat och tänk så många och kloka funderingar du ägnat tiden åt, funderingar som du kommer att ha nytta och glädje av hela hösten och vintern!
SvaraRaderaKänner igen känslan av att hålla kvar. Om drygt en vecka åker vår yngsta tillbaka till Linköping. Uppbrottskänslan finns här redan. Var tog alla dagar vägen?!
SvaraRaderaAnnika och Eva, jag tror ni vet vad jag talar om och hur jag tänker. kan inte säga att det här vemodet minskar med åren. Men det är ändå bra att man vet att det är så det blir vid den här tiden menar jag.
SvaraRadera