Sol över björktopparna, vänlig tystnad, allt så grönt så grönt. Jag älskar att vakna upp på ön. Igår var jag så lycklig över att vara här igen att det kunde åska och dåna och regna men jag bara trivdes. Jag satt och skrev en stund, sedan hällde jag upp ett glas vitt, satt i min soffvrå och stickade och det var svartsvart utanför men jag var trygg. Ibland kan jag gripas av ensamhetspanik men det blir mer och mer sällan, jag är ju ensam så jag får väl bara helt enkelt acceptera det.
Jag lyssnade på musik och funderade och kände att jag kommit en bit på väg när det gäller att stilla oroliga tankar som griper tag i mig.
Ett rejält åskväder kanske rensar mer än luften?
SvaraRaderaÅterigen såg vi de mörka molnen söderut men ingen åska här inte. Dock lite regn natten som var...
Det låter alldeles underbart! Jag ska unna mig fler stunder som din! Helst i mors och fars soffkrok på landet, det är något visst över ön.
SvaraRaderaMen ja Bea! Vår ö är speciell. Det är faktiskt en särkild känsla att vara ensam också, ofta är det ju mycket folk omkring en, men att bara njuta av stillheten är också härligt. Gärna i en soffhörna medan åskan går.
SvaraRaderaMan känner i hela kroppen hur åskan rensar luften, eller hur Annika? Jag tycker det är härligt.
Ibland behövs ensamheten. Det är då utrymme finns till att landa och känna in var man befinner sig rent känslomässigt. Jag gillar ensamhet, i lagom stor mängd.
SvaraRaderaJag känner mig som en ensamvarg med ett oerhört stort behov av att ha människor nära omkring mig och ibland är det svårt att få ihop de väldigt olika önskemålen om ensamhet och närhet. Men ensamheten är nödvändig, för att våga möta sig själv om inte annat!
SvaraRadera